gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
5.3.1 Arbetskraftsreserven under 1940- och 1950-talen<br />
Under 1900-talets första decennier var gifta kvinnors hemarbete allmänt accepterat<br />
och institutionaliserat, med undantag för de fall när kvinnan av nödtvång behövde<br />
utöka familjeinkomsten. Under det andra världskriget aktualiserades emellertid diskussionen<br />
om kvinnor som arbetskraftsreserv, då det uppstod arbetskraftsbrist till<br />
följd av mobiliseringen. Satsningar gjordes på snabbutbildning av kvinnor och av<br />
annan reservarbetskraft och erfarenheterna från denna verksamhet var i allmänhet<br />
goda. Inför krigsslutet efterlystes fortsatta satsningar på kvinnors förvärvsarbete,<br />
men såväl den manliga arbetskraften som arbetsgivarna var tveksamma till att släppa<br />
in kvinnor i fabrikerna. 25<br />
Eftersom den stora efterfrågan på arbetskraft bestod efter krigsslutet var mobiliseringen<br />
av den kvinnliga reservarbetskraften fortfarande intressant. Ett stort problem<br />
var emellertid att yngre kvinnor som arbetskraft minskade avsevärt, till följd<br />
av att statsmakten sedan mellankrigstidens befolkningskrisdebatt strävat efter lägre<br />
giftermålsålder och högre äktenskapsfrekvens. Därmed blev de hemmavarande<br />
gifta kvinnorna den stora arbetskraftsreserven och denna grupps väg in i arbetslivet<br />
hamnade ofta i fokus när arbetskraftsbristen diskuterades. Debatten präglades ofta<br />
av den motsättning som fanns mellan kvinnors producerande respektive reproducerande<br />
roll, båda rollerna lika viktiga för ett samhälle med stor efterfrågan på<br />
arbetskraft. Samhället var tvunget att lösa denna motsättning och därigenom skapa<br />
förutsättningar för ett ökat kvinnligt förvärvsarbetande. 26<br />
Ekonomerna Gösta Ahlberg och Ingvar Svennilson hade ett stort inflytande över<br />
samhällsdebatten under 1940-talets andra hälft och de framhöll att en ökad förvärvsintensitet<br />
bland de gifta kvinnorna var en tänkbar lösning på arbetskraftsbristproblematiken,<br />
medan övriga arbetskraftsreserver inte uppmärksammades. Enligt<br />
Ahlbergs och Svennilsons prognoser uppgick antalet hemmafruar till omkring 1<br />
miljon. En enprocentig årlig ökning av antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor beräknades<br />
ge ett arbetskraftstillskott på omkring 200 000 personer under en 20-årsperiod.<br />
Om detta realiserades skulle sålunda stagnationen i antalet personer i arbetsför<br />
ålder motverkas. Samtidigt pekade Ahlberg och Svennilson på en rad besvärande<br />
omständigheter. Gifta kvinnor som började förvärvsarbeta tenderade att söka sig till<br />
servicenäringarna och bidrog därför inte till ett ökat arbetskraftsutbud inom industrisektorn.<br />
Dessutom var gifta kvinnor en orörlig arbetskraft, då de oftast bands<br />
geografiskt till den ort där maken arbetade. Om de gifta kvinnorna skulle kunna<br />
anställas krävdes med andra ord att industriföretagen omlokaliserades. Därtill var<br />
många kvinnor endast villiga att deltidsarbetade, medan denna anställningsform<br />
var mindre vanlig inom industrin. Företagen behövde således erbjuda nya anställningsformer<br />
om man ville anställa gifta kvinnor, vilket Ahlberg och Svennilson såg<br />
som ganska orealistiskt. Mot bakgrund av de besvärande omständigheterna drog<br />
25 Silenstam (1970) s. 57-58; Kyle (1979) s. 141-142, 153-154.<br />
26 Kyle (1979) ss. 153-154; Olofsson (2000) s. 45.<br />
90
Change language