gupea_2077_29098_3

eftersom det var en verksamhet som pågick utanför den statligt kontrollerade sfären.
Däremot kan den oreglerade rekryteringen ses som ett tecken på att arbetsgivarna
ville öka arbetskraftsutbudet i större utsträckning än vad AMS och fackförbunden
tillät. Man agerade följaktligen rationellt mot bakgrund av den upplevda arbetskraftsbristen
och ordnade fram arbetskraft efter behov.
6.4 Liberalisering av invandringspolitiken 1954-1965
Den kollektiva rekryteringen av utländsk arbetskraft blev aldrig särskilt omfattande,
sett till antalet överförda arbetare. Den statligt organiserade rekryteringen
kunde med andra ord inte svara på arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft.
Däremot bidrog den spontana invandringen till en betydande utbudsökning på
arbetsmarknaden. En storskalig spontaninvandring möjliggjordes av en gradvis
liberalisering av invandringspolitiken efter krigsslutet, förmedlat genom OEEC:s
arbetskraftsstadga som antogs 1953 och 1954 års utlänningslag samt den liberala
praxis som utvecklades. Sverige slopade viseringskraven för de flesta nationaliteter
och utomnordiska medborgare fick möjlighet att resa till Sverige och söka arbete.
Om immigranten erbjöds en anställning kunde ansökan om arbetstillstånd inlämnas.
Utlänningskommissionen fattade sedan ett beslut efter att utlåtande inhämtats
från arbetsmarknadsorganisationerna och arbetsmarknadsmyndigheterna. Sedan
1943 var dock nordiska medborgare undantagna från arbetstillståndskravet och
viseringstvånget avskaffades för danskar, norrmän och islänningar 1945, medan
viseringskravet behölls för finska medborgare till 1949. 1954 undertecknades ett
avtal om skapandet av en gemensam nordisk arbetsmarknad, vilket gav nordiska
medborgare rätt att obehindrat bosätta sig och arbeta i grannländerna. För att säkerställa
att samtliga länder skulle dra största möjliga nytta av den gemensamma
arbetsmarknaden stadgades att de offentliga arbetsförmedlingarna skulle samarbeta
för om möjligt upprätthålla en full sysselsättning i hela regionen. 58
6.4.1 Parternas syn på liberaliseringen av invandringspolitiken
Studier visar att arbetskraftsinvandringen inte var en särskilt uppmärksammad
fråga inom LO under 1950-talet. 59 SAF:s syn på den individuella arbetskraftsimmigrationen
har däremot inte uppmärksammats tidigare. En genomgång av internt
utredningsmaterial, protokoll från beslutande organ, remissyttranden och arbetsgivarpressen
visar att liberaliseringen av invandringspolitiken endast diskuterades i
begränsad utsträckning inom SAF. Skälet till detta är sannolikt att den större öppenheten
i förhållande till såväl nordisk som utomnordisk arbetskraft i stor utsträckning
svarade mot näringslivets önskemål.
Den grundläggande motsättning som fanns mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas
inställning till immigration, som visat sig tydligt under föregående årtion-
58 Lundh – Ohlsson (1999) s. 55-64; Johansson (2008) s. 128-133; Nelhans (1973) s. 99-105.
59 Johansson (2008) s. 131.
116