gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
de gifta kvinnorna. Hirdman menar att SAF drev frågan om ett ökat kvinnligt<br />
förvärvsarbete i Arbetsmarknadens kvinnonämnd. 8 Schånberg framhåller i anslutning<br />
till detta att SAF arbetade utifrån principen att kvinnor skulle sysselsättas<br />
inom specifika kvinnodominerade branscher under 1940- och 1950-talen. Däremot<br />
var man mer öppen för kvinnors inträde på mansdominerade arbetsplatser under<br />
1960-talet. 9 Därutöver är det i stort sett obekant hur SAF ställde sig till en mobilisering<br />
av inhemsk reservarbetskraft.<br />
SAF:s strävan efter ett ökat kvinnligt förvärvsarbete behöver problematiseras, eftersom<br />
arbetsgivarnas syn på arbetskraftsreserverna innehöll både en kvalitativ och<br />
en kvantitativ aspekt. Man propagerade visserligen för en mobilisering av reserverna<br />
men samtidigt sågs de som sekunda arbetskraft. Man var också relativt ovillig att<br />
anpassa anställningsformerna efter reservernas specifika behov. Detta är förvånande<br />
om de negativa konsekvenserna av arbetskraftsbristen beaktas. Om SAF hade agerat<br />
som förväntat hade man i större utsträckning agerat för att mobilisera den inhemska<br />
arbetskraftsreserven och därigenom mildrat arbetskraftsbristen.<br />
Synen på kvinnor som industriarbetare blev sannolikt mer positiv under 1960-talet,<br />
som Schånberg påpekat. Mycket talar emellertid för att SAF inte såg en mobilisering<br />
av arbetskraftsreserverna som en lösning på arbetskraftsbristsproblemet.<br />
De gifta kvinnorna sökte sig nämligen till den expanderande servicesektorn, de<br />
äldre var ovilliga att arbeta på grund av de allt generösare pensionerna och de delvis<br />
arbetsföra var svåra att inplacera i produktionen. Föreliggande undersökning visar<br />
följaktligen att SAF gjorde bedömningen att företagen behövde söka personal utanför<br />
landets gränser om arbetskraftsbristen skulle kunna motverkas.<br />
8.4.2 Den utländska arbetskraften<br />
Den kraftiga ekonomiska och industriella tillväxten och den demografiska situationen<br />
resulterade alltså i en stor efterfrågan på arbetskraft, som gjorde att Sverige<br />
liksom flera andra västeuropeiska länder behövde anställa utländsk arbetskraft.<br />
Under de tidiga efterkrigsåren förde emellertid Sverige en restriktiv invandringspolitik,<br />
med undantag för nordiska medborgare. Sverige genomförde emellertid<br />
statligt organiserade rekryteringsaktioner fram till mitten av 1950-talet, vilket<br />
även länder som Västtyskland och Storbritannien gjorde. 1954 antogs en mer liberal<br />
invandringslagstiftning, vilken gjorde det möjligt att turistinvandra. När<br />
industrins lönsamhet minskade vid mitten av 1960-talet gick Sverige in i en fas<br />
av successiv reglering av invandringen. Samtidigt återupptogs de kollektiva rekryteringsaktionerna.<br />
Sverige följde en internationell trend då flera västeuropeiska<br />
länder stegvis bromsade arbetskraftsinvandringen från mitten av 1960-talet. Ett<br />
betydande antal länder stoppade sedan arbetskraftsinvandringen helt åren kring<br />
den första oljekrisen, även om nordiska medborgare kunde fortsätta att flytta till<br />
8 Hirdman (2001) s. 104.<br />
9 Schånberg (2000) s. 76-77.<br />
154
Change language