gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
gupea_2077_29098_3
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
intog en försvarsposition och argumenterade för en fortsatt liberal invandringspolitik,<br />
men detta hörsammades inte. Genom att ställa SAF:s och LO:s argumentation<br />
i relation till relevant forskning på området framträder en bild av två parter som<br />
agerade i egenintresse, utan att i någon större utsträckning genomföra relevanta<br />
undersökningar för att belägga sina ståndpunkter. Bakom arbetsmarknadsparternas<br />
argumentation fanns en tydlig vilja att påverka arbetskraftsutbudet i önskvärd<br />
riktning och därigenom stärka sin ställning i den inbördes maktrelationen. Detta<br />
talar för att båda parter prioriterade egenintresset framför den samhällsekonomiska<br />
nyttan.<br />
SAF ville under 1960-talet att spontaninvandringen skulle kompletteras av kollektiva<br />
rekryteringsaktioner, medan LO ville reglera den utomnordiska spontaninvandringen.<br />
Ur arbetstagarorganisationernas perspektiv skulle kollektiva rekryteringsaktioner<br />
ersätta spontaninvandringen. LO fick med sig AMS och den socialdemokratiska<br />
regeringen som ställde sig bakom de fackliga regleringskraven. Vid<br />
mitten av 1960-talet fördes partsöverläggningar som resulterade i att de fackliga<br />
önskemålen tillgodosågs. Yalcin menar att SAF gick med på regleringen av den<br />
utomnordiska invandringen, men han drar denna slutats utan att ha bearbetat ett<br />
för frågan relevant källmaterial. 14 Yalcins påstående är direkt felaktigt, eftersom<br />
SAF vägrade att underteckna en överenskommelse rörande arbetskraftsinvandringen.<br />
Således genomförde regeringen en invandringspolitisk omläggning som drevs<br />
igenom av LO, med stöd från arbetsmarknadsmyndigheten. SAF kritiserade vid<br />
återkommande tillfällen invandringspolitiken, men detta var resultatlöst. Arbetsgivarna<br />
opponerade sig också mot AMS agerande eftersom man ansåg att myndigheten<br />
borde förhålla sig neutral och inte ta parti för arbetstagarorganisationernas<br />
intressen. Studier visar dessutom att LO:s makt över AMS ökade under 1960-talet,<br />
vilket inskränkte SAF:s möjligheter att få till stånd en utbudsökning på arbetsmarknaden.<br />
LO kunde alltså driva igenom en utbudsreglering förmedlat genom arbetsmarknadsmyndigheten.<br />
Den administrativa ordning som gjorde att fackförbunden<br />
fick yttra sig över ansökningar om arbetstillstånd gjorde det dessutom möjligt för<br />
LO att stoppa den utomnordiska arbetskraftsinvandringen 1972. Frank menar att<br />
fackets inflytande över invandringsstoppet inte ska överdrivas, då liknande regleringar<br />
genomfördes i en rad länder där de fackliga organisationernas makt var mer<br />
begränsad. 15 Det är emellertid av stort intresse att fackföreningsrörelsen stoppade<br />
arbetskraftsinvandringen till Sverige, medan det var regeringen som fattade sådana<br />
beslut under 1970-talets första hälft i flera andra västeuropeiska länder. Detta är ett<br />
tydligt exempel på LO:s starka ställning i den institutionella struktur som omgav<br />
arbetskraftsinvandringen till Sverige under industrialismens gyllene år.<br />
Parallellt med fackföreningskrav på en reglering av den utomnordiska spontaninvandringen<br />
restes krav på en omprövning av den gemensamma nordiska ar-<br />
14 Yalcin (2010) s. 136.<br />
15 Frank (2005) s. 20.<br />
157
Change language