Medicinskt program för andningsorganens sjukdomar - Landstinget i ...

Heshet – stämbandssjukdomar
Diagnoskod
J04.0-J37.0
J38.1/J38.2
J38.0
Incidens och prevalens
Det saknas undersökningar av frekvensen röstrubbningar i befolkningen.
Röstproblem utvecklas inte sällan över en längre tid och uppfattas
då som en del av personligheten eller så bagatelliseras symtomen
av patienten. Personer i omgivningen blir de som initierar läkarkontakt.
Även uppgifter om förekomsten av röstproblem i olika yrkesgrupper saknas.
De åtta foniatriska specialavdelningarna i Sverige registrerade under
en sexmånadersperiod 1992–1993 data om nybesök av patienter med röstrubbningar.
Fonasteni (funktionell röstrubbning) visade sig vara den i särklass
vanligaste diagnosen, särskilt hos lärare. Dubbelt så många kvinnor
som män sökte rösthjälp. Undervisningsyrken var klart överrepresenterade,
liksom socialarbetare, jurister och präster. Musiklärare var åtta
gånger vanligare i materialet än i Sverige som helhet.
När det gällde godartade förändringar i struphuvudet (larynx) framstod
klara skillnader med avseende på köns- och åldersfördelning i överensstämmelse
med tidigare internationella undersökningar. För stämbands-knutor
söker nästan uteslutande kvinnor i 20–30-årsåldern. Stämbandspolyper ger
problem hos både män och kvinnor i medelåldern, medan
kronisk stämbandskatarr (kronisk laryngit) främst drabbar kvinnor i
50-årsåldern.
Medicinsk innebörd
Det råder konsensus om att patienter med heshet, som varat tre veckor
eller längre, ska remitteras till öron-, näs- och halsläkare för stämbandsbedömning.
Bland de diagnoser som då kan vara aktuella är:
Inflammation:
Akut stämbandskatarr (akut laryngit)
Hastigt påkommen heshet. Patienten "tappar" ofta rösten helt. Debuterar
i samband med övre luftvägsinfektion, men även annan oförsiktig
röstanvändning kan bidra till uppkomsten. Rethosta är vanligt,
men annars är patienten som regel utan besvär. Stämbanden är
svullna, glansiga med ökad kärlteckning, men inte alltid rodnade.
105