Medicinskt program för andningsorganens sjukdomar - Landstinget i ...

Behandling och rehabilitering ("State of the Art")
Behandling vid kronisk andningssvikt sekundär till KOL/emfysem avser
att:
Förebygga ytterligare försämring.
Minska luftrörsförträngning.
Minska effekten av syrgasbrist och/eller koldioxidansamling.
Optimera fysisk kapacitet (rehabilitering).
Bedöma möjligheterna till kirurgisk behandling.
Förebygga ytterligare försämring
Den viktigaste åtgärden är rökstopp för de patienter som alltjämt röker.
Flera vetenskapliga studier visar att rökstopp hejdar en fortsatt snabb
lungfunktionsförsämring. Vaccination mot influensa och pneumokockinfektioner
ingår och kan förhindra potentiellt livshotande infektioner.
Minskad luftrörsförträngning
En viss minskning av luftrörsförträngningen kan åstadkommas med
läkemedel. Läkemedel som kommer ifråga är:
Antimuskarinika (antikolinergika) som vidgar luftrören och minskar
andfåddheten.
Kortverkande B2-stimulerare som vidgar luftrören och minskar
andfåddheten.
Teofyllin som bl a åstadkommer en viss vidgning av luftrören.
Kortison verkar inflammationshämmande och har en visad effekt vid
akut försämring. I övrigt är det oklart vilken plats kortisonbehandling
har i underhållsbehandling vid KOL.
Slemlösande läkemedel kan vara av värde, särskilt om det tillförs
som inhalation.
Sammantaget kan sägas att ovan nämnda läkemedel har viss symtomlindrande
effekt vid KOL/emfysem, men de åstadkommer inte någon dramatisk
förbättring beroende på de permanenta förändringar som finns i
lungor och luftrör.
Vid samtidig hjärtsvikt kan även behandling med vattendrivande medel
och ACE-hämmare bli aktuell.
91