Medicinskt program för andningsorganens sjukdomar - Landstinget i ...

"Vi som är anhöriga har valt att stanna med den som är sjuk. Många
familjer splittras av sjukdomen. Både den sjuka och anhöriga kan lida av
sjukdomen. Även om man egentligen är en utåtriktad person, sätter det
sig lätt på psyket – det går inte att beskriva."
"I och med att vi måste isolera oss på grund av sjukdomen så syns vi inte
i samhället. Sjukdomen i sig gör att vi glöms bort. Handikappet astma syns
inte utanpå människan; det är det största problemet."
Anhöriga till barn med astma
"Att vara förälder till ett astmasjukt barn innebär väldigt mycket ångest.
Man känner att man jämt kollar upp barnet. Det innebär ett socialt handikapp."
"När den här astma- och allergigenerationen växer upp kommer de att
ställa stora krav på samhället. Då är vi övertygande om att inställningen
till den här sjukdomen kommer att förändras i samhället. Som det är nu
känner man som anhörig en stor uppgivenhet."
Patienter med astmasjukdom
"Jag anser mig inte som sjuk utan som frisk, trots astman. Jag har lärt
mig att leva med det och undviker miljöer som jag inte tål. Högkostnadsskyddet
för mediciner är lätt att missa. Kunde man inte sköta det från
centralt håll? Jag menar, nu i dataåldern kan det väl inte vara så svårt?
Varför registreras det inte centralt? Det vore smidigt om man automatiskt
fick sig tillsänt ett frikort när man kom upp i summan, men jag vet inte –
landstinget kanske vill att man ska missa frikortet? Jag har förståelse för
att medicinen kostar och man kanske inte går under med kostnaden, men
astma är ju en kronisk sjukdom. Varför tog man bort den fria medicinen
för just astma?"
"Inom vården tar man hänsyn, men ute i samhället är det svårare med
parfymer och så. Samtidigt tycker jag inte att man kan kräva att en person
som är sjuk ska kunna styra alla andra på en arbetsplats. Jag menar, av
alla andra kan man ju inte kräva att de ska behöva leva som en astmatiker."
"Jag har mycket svår astma enligt min läkare men upplever det inte så
själv. De tycker ju sitt! Men jag har ju lärt mig att leva med det här. Så jag
mixtrar lite med mina mediciner efter hur jag mår; det styr min medicinering
– men det säger jag inte till min läkare. Alla säger till mig att kortisonet
inte är bra att äta och då påverkas man, men oftast behöver jag den.
En viss rädsla har man ju. Jag har också värk i lederna och tror att det
beror på kortisonet. Innan barnen föddes var jag sämre. Mina anhöriga och
172