Medicinskt program för andningsorganens sjukdomar - Landstinget i ...

Behandling och rehabilitering ("State of the Art")
Om primärpreventiva åtgärder inte lyckats förebygga symtom gäller
följande:
1 Satsa på att bättre undvika kontakt med allergenen. Det kan
innebära allt från relativt enkla åtgärder som att avlägsna husdjur
och förbättra städning till tyngre insatser som bostads- och/eller
arbetsmiljöbyte. Noggrann utvärdering med tillgängliga testmetoder
blir då aktuell.
2 Lindra symtomen med hjälp av mediciner. All form av medicinering
bör om möjligt tas som förebyggande behandling och fortsätta
under den förväntade exponeringstiden.
Antihistaminer finns i tablettform eller som mixtur för barn
och även som nässpray, tas 1(–2) gånger dagligen och har effekt
vid mild till måttligt svår allergi.
Lomudalspray för näsan bör ges 4–6 gånger per dygn och har
förebyggande effekt vid mild till måttligt svår allergi.
Kortison kan ges som nässpray 1(–2) gånger dagligen och har
god effekt även vid mer uttalad allergi. Kortison kan även ges
som långverkande behandling med injektion i lårmuskulaturen
med lindrande effekt under 2–3 veckor. Vid riktigt svåra
besvär kan kortison i tablettform ges som korta kurer under
7–10 dagar.
3 Allergivaccinering (hyposensibilisering), d v s upprepade injektioner
av stigande mängder av allergenextrakt i avsikt att sakta
vänja patienten att tolerera allergenet. Förbättring kan förväntas
vid behandling av pollenallergiker och viss förbättring vid pälsdjursallergi
och kvalsterallergi. Behandlingen är dock kostsam,
tidskrävande (upp till fem år) med potentiell risk för anafylaktisk
chock (häftig el plötslig chock med feber, hudutslag, ödem och
blodtrycksfall) vid varje dostillfälle, och kräver därför specialistresurser.
Metoden rekommenderas därför till patienter först sedan annan
adekvat terapi, som sanering och farmaka, prövats men inte givit
önskad symtomkontroll.
41