Medicinskt program för andningsorganens sjukdomar - Landstinget i ...

Infektioner i andningsvägarna är alltså mycket vanligt. Så kallad övre
luftvägsinfektion finns normalt hos:
0–2-åringar 6 ggr/år
5–9-åringar 3,5 ggr/år
vuxna i snitt 1–2 ggr/år.
Typ av smittämne har givetvis stor betydelse för sjukdomsförloppet. Grovt
indelat består de av många olika typer av virus och bakterier. Bland virus
svarar sk rhinovirus för 50% av våra vanliga förkylningar. Andra aktuella
virus är adenovirus, echovirus och coxsachievirus.
En särskild typ av virus, som blir aktuellt med ett eller ett par års mellanrum,
är influensavirus. Dessa har förmågan att ändras efter hand, vilket
betyder att många människor saknar motståndskraft mot den nya varianten
och därför insjuknar. Dessa infektioner, som alltså antibiotika inte har
någon effekt mot, ger ofta ett allvarligt insjuknande som kan ge ökad dödlighet,
särskilt hos de äldre. Orsaken är ofta att patienten har en annan
sjukdom, som försvagar individen. Det kan gälla tex astma eller hjärtsjukdom.
Också diabetiker drabbas hårdare än för övrigt friska personer. När
influensa får dödlig utgång, beror det ofta på att den virussjuka patienten
har fått komplikation av en bakterieinfektion. I dessa lägen är behandling
av bakteriekomplikationen avgörande. Framför allt antibiotika, men också
tillförsel av vätska, näring, syrgas och andningsgymnastik, har betydelse.
Även sk vanliga förkylningar kompliceras ibland av bakterieinfektioner.
De vanligaste bakterierna i dessa infektioner är streptokocker, pneumokocker
och hemofilus.
För att ge ett begrepp om vanligheten kan nämnas att man räknar med
att cirka 300000 personer i Sverige drabbas av halsfluss årligen. Vi kan
också konstatera att 20–25% av besöken på en läkarmottagning i primärvården
beror på sjukdomar i andningsorganen.
Ur befolkningens synpunkt finns olika behov i samband med infektionssjukdomar
i andningsorganen. Man har behov av en allmän kunskap för att
förebygga smitta, för att lindra symtom och känna till när man behöver
sjukvårdens hjälp. Denna utbildning i egenvård sker ofta under en följd av
år genom sjuksköterskor i primärvården då dessa talar i telefon med patienterna.
Av alla telefonsamtal till sjuksköterskan på vårdcentral och
jourmottagning handlar en mycket stor del om feber och hosta. Telefonrådgivning
är svårt. Olika människor beskriver på olika sätt. En del bagatelliserar
sina symtom; andra ger en dramatisk beskrivning. Bäst fungerar
det om en begränsad befolkning vänder sig till samma vårdgivare. Man
hinner då lära känna patienten tillräckligt väl för att rätt kunna värdera
telefonuppgifterna.
52