Medicinskt program för andningsorganens sjukdomar - Landstinget i ...

Av uppdelningen framgår att det vid de flesta intervjusituationer framkommer
att brukarna var relativt nöjda med den vård de mött, med undantag
av de s k nyckelpersonerna och de anhöriga till vuxna astmasjuka.
Även en av de astmasjuka patienterna uttryckte ett klart missnöje med
den vård han mött.
I avsnittet som följer återges en del av brukarnas egna synpunkter,
uppdelat på de begrepp vi funnit i intervjumaterialet. I citaten speglas ofta
flera av begreppen samtidigt, vilket innebär att olika begrepp kan förekomma
i samma citat. Varje citat redovisas dock endast under ett begrepp.
Sammanfattningarna som följer är förtroendemannagruppens tolkning av
brukarnas synpunkter.
Bemötande
Nyckelpersoner
"När du är dålig får du en fruktansvärd ångest. Möter du då inte förståelse
och blir väl mottagen på din vårdcentral söker du vidare och hamnar
istället på någon akutmottagning. Ångesten att möta oförstående personal
är svår att leva med – att inte bli trodd på som patient. Det finns läkare
som sagt till mig att jag inte har någon astma och som vägrat mig medicin.
Då har jag svarat att jag måste ringa till lungmedicin och berätta att jag
lurat dem i tio år!"
"Oförståelse och okunskap riskerar man att mötas av inom primärvården,
hos alla personalkategorier. Inom akutsjukvården tar man
lungsjuka mer på allvar, men även här brister det."
KOL-sjuka och anhöriga
"Läkarna borde tänka på vilken stressituation både patienten och de
anhöriga är i. Vid ett tillfälle när jag ställde en fråga, fick jag till svar av
läkaren att det begrep jag mig ändå inte på – då frågar man inte igen!"
"Tio minuter går åt till att knappa på burken (datorn), fem minuter åt att
prata. Det skulle behövas mera tid hos läkaren."
Patienter med KOL-sjukdom
"Ibland upplever jag att de inte lyssnar på mig. Jag känner mig tjatig."
"På sjukhuset tycker jag inte att de har tid med patienterna – de bara
skriver ut mediciner, läkarna. Förr var det annorlunda. Då var de glada. Nu
pratar de inte ens med patienten. Att de tar sig tid är viktigt."
142