"H - - Vaasa

96
Rudolf
vil han? rafar han?" ropade Fredrik,och fände
en riddare emot honom. Riddaren frågade
Grcfven. hvad hans ätligt vore. Rudolf fvarade
fmåleende ''min far ochmin (ylter äro döde.
Fredrik och jag hafva mördat dem genom
våra krig. Fredrik vil hafva Rheinegk:
han (kall fä d(jt, men utan blodfpillan; och jag
vil åt min mor,mina bröder,och dettabarn
upföka en koja, fom Fredrik ej afvundar ofs,
och fom ej koitar något blod."
Riddaren fkyndade tilbaka förat berätta
Hertigen hvad Rudolf fvarat j och Rudolf
fbrtfatte imediertid långiamt lin gång til Fredriks
läger. Hertigen rynkade pannan, och
Uidolf kom närmare, gick lian in i tältet,
emedan han blygdes för få mycken dygd.
lrne gifvo med vördnadrum for fm ädelmodige
fiende. Man hörde til och med här
och der fnyftningar,och Rudolf hade nuihälften
af Riddarne funnit förfvarare och vänner.
Någre erbödo fig at förlikahonom med Hertigen:
Rudolf deras anbud rr.ed en ädel
itolthet. "Jag behöfver ej förlikas med Hertigen,"
lade han; "] fen ju, at jag går fritt
och obehindradt igenom hans läger ," och fom
förut,fortfatte han nu fin gång til Giittingens
borg. En dag uppehöll han figi13ergstragten,hos
en af fina bekanta, en ädel Landtnian.
Näfta morgon begaf han fig med (in
familj åter på vägen. På afftånd låg handet
ofantliga Gamor °),vid hvars fot Marie bodde.
") Et berg, ifrån hvilket Alperne gradvis tillagai
en fruktansvärd böjd. 1