"H - - Vaasa

VON WeR DENBERO. 37
under en flor lind upftälde de fig i rader.
Ynglingarne, beväpnade hvar och en med
(in (lunga, fin båge och fit kaftfpjut, ftälde
(ig bredvid flickorna. Barnen följde dem med
ftojande glädje,och gubbarne Hutade denna
muntra tiopp. Ifpetlen för denfamma gick
en man fotn fvängde byns fana,och omkring
honom många herdar med fkalmejor, horn
och pipor, hvilkas glada toner genljudade i
fkogar och berg. På detta (ätt tågade de up åt
höjderne. Öfveralt återfkallade från bergoch
fkogar Landtiblkets pipor och fånger. Der
kom en ikare från en by med den fladdrande
fanan framföre fig,der en från en annan.
Frän alla fidor häifade de hvarandra med gälla
frögderop. Skararne förenade fig med
hvarandra. Glädje, (kratt och ikämt tyftade
mullk och fång. Redan uplyfte fölen de olanteliga
bergsryggar, fom omgifva Appen/ 11.
Den glada fkaran drog alt högre och högre
up åt bergen,och frän alla fidor förenadelig
med den flere (kärar från andra byar. Ändteligen
hunno de Urnäfch vid foten af Alpenftein.
Invånarne kommo juft då ut genom
ftadsporten och mötte dem vid ingången til
den dal, fom en gammal,helig plägfed utfett
till firande af denna feft. Den är på alla fidor
genom berg och fkogar (kild från den öfriga
verlden, är lugnets och fridens hemvift,
och om högtidsdagen en (kådeplats för den
högfta glädje.
C 3
Från