"H - - Vaasa

70
Rudolf
ler, föräldrar, vänner, äfven älfkade, for
at lyia? __ tf
■'UpoffrarV 1'
"Elltt glömmer dem. Stridom ej om ord.
När du ötvervunnits, hvar fkali då din far
finna tilflygt ? hvar dina bröder,och hvar du?
tror du at kärleken och enfligheten med nöje
emottaga den,foiu flyr til dem, emedan han
ej vet någon annan tilflygtsort ? Gäckas ej
med dit öde,Rudolf; hvad ärnar du göra?'*
"Förlikas med Ölterrike, lkulle det än kofta
hälften at mina gods ," fvarade hanien
glad ton, och föll den godePaternom halfen.
Rudolf refte til Kolhnz, hvareft Fredric
uppehöll tig. Lugn fteg han in i Salen, der
Fredric med hundrade riddare fråfiade vid et
prägtigt bord. "Jag föker Fredric af Öfterrike,"
fade han,idet han meden blick öfverfåg
hela raden. "Det är jag," fvarade Hertigen:
"Hvem är ni,hvad vil ni ?" — "NådigeHerre!jag
är Rudolf, Gref von Werdenberg. Äi.»
nu är Ired ols imellan. Men ni rullar Er c»
mot vårt hus? .Hvad fordrar NiV"
"Jag har rättmätiga anfpråk på Pludentz
och Montfort. — "
"Rättmätiga? Dock, nådige Herre,
affäg er alt vidare anfpråk på den fvarta fanans
egendomar, och Piudentz och Monfort
tilhöra Er!"
Henrik,den unge Gref Werdenberg, låg
leende på Rudolfi det han fade:''min Coufin,
jag trodde at ni ej fruktade något? 1*
"Nej,