"H - - Vaasa

170
Rudolf
keligen ville befria Rom. För at fåledes icke
blottftälla et folk för det högfta mänfkliga elände
— fjelfsvåld och laglöshet} för at göra
bandet imellan Regenter och folk heligt, välgörande
och til en himlens fkänk,bör den viie
befrämja och utbreda fanning och dygd x
hindra hvarje vilfarelfe, utrota hvarje vidikeplig
fördom, förekomma eller förhala hvart
och et utbrott af folkets otolighet, och befor*
dra freden å bägge fldor til vinft för farmingen.
Friheten följer då af fig l)elf,allas frihet,Regentens
och folkets, och blott lagarne
regera. Denna väg har den eviga fanuingen
följt ialla de århundraden, vi känne.
Väl hundrade gångor har redan Nationernas
borgerliga frihet förfvunnit,men aldrig farmingen
helt och hållet. Den tycktes förfvinna
men altid upftod den", herrligare än förut, ur
iit eget floit. Då den fyntes hafva förlorat
fig ividfkepelfe och federmera i de löjliga
Scholaftifka irrgångarne, vann den kan&e aldrameft.
Sålunda knyter den beftändigt et
band mera om männifkorna, fålunda vidgar
fig beftändigt defs område, och min blick
går de tider til mötes, då männifkorna iagtning
för välgörande fanningar Ikola öfvergå
Grekerne, då de {kola vara ädla månmfkor och
icke några få ädla Nationer, Käfta dit öga
öfver Europa och fe huru lyfande farmingens
ilrålar öfveralt frambryta ur vidlkepelfens och
fördomarnas mörker. Der förtrycket är ilarkäft,
är motftändet meft fegerrikt. Se påEngland
5 Böhmen och Tyfkland. Tror du at de
ked*