"H - - Vaasa

von Wérdenberg. 153
käana denna dygdens gudomliga lön, för at
ingen ting önfkautom dygd, utom kärlek, utom
välgörande. O, Marie,hvilken angenäm
tidning jag har at berätta dig!"
Från dalen kom ändteligen bud til Appenzell,
at fiendens fanor drogo lig tilfammans
vid Arbon. Rysligt hördes nu ftormkiockanihela
bergstragten; ned iirån högderne
och fram imellan klipporna kommo nu
Appenzellarne och förfamlade fig omkring fina
fanor. — ''Stunden är inne, mina bröder!
Frihetens och fegrens ftund!" ropade Rudolf
til det förfamlade folket. Vakter utfattes på
högderne, och lignaler til anfall aftaltes} hären
lägrade fig kring Rudolf på marken och
Ilumrade tiis om morgonen.
Tidigt om morgonen bloffade lågan från
Stofs genom det fallande regnet. Rudolf lyftade
fanan högtivädet; män och ynglingar
förfamlade fig omkring honom,.och gubbarne
gingo imellan dem och välfignade dem.
"Min fonRudolf!" ropade idetfamma en röd:
Rudolf fåg fig om och {jönkiThiirings famn;
"Gud välfigne dig; fkaffa o(s genom fegrar:
fred och lugn!" "livar är Marie?" frågade
Rudolf otoligt. Marie trängde fig nu fram til
honom, räckte honom med en öm blick fin
hand och fadeien bäfvande ton: "Rudolf,
himlen befkydde dig!"
Nu fteg lågan för andra gången mot himlen
j "Marie!" ropade Rudolf ännu en gäng,
"Marie och frihet!" ropade hären, och ryckte
fram emot Stofs. Redan kommo Öfterrikar»
K 5
ne
i