"H - - Vaasa

v
0
vos Werdenberg.
19
med Giittingen. Henrik gör honom, den
Vänlige, foglige, öfverfeendeGuttingen, mänga
tjenller och hindrar honom fällanifina töretag,
och Guttingen finner ingen orlak at
hata Henrik: han ikall til och med älfka honom
i den mån, Henrik görhonom godt. Ser,
du nu hvarföre jag fade: öfverfe med männifkorna,
på det du kan älfka dem. Och det
enda, min fon, fom du låter dem fe, vare
din kärlek til dem. Alla dfria andra dygder
xnåfte du dölja fom fkrymtaren fina lafter."
"Pater,jag fkall döljamina dygder ? Hu*
ru? Jag (kall - * -
"Göra godt, icke mer än göra godt och
det på hyad (att fom häldft. Tro mig, min
fon, den elake, Dåren hata ej dygden eller
den dyujdige : De hata den ära fom den dygdige
njuter: De beltrida dig ej det goda, nej,
men äran. De tilintetgöra ej det goda, du
gör af hat til det goda: de tilintetgöra det
vanligen, emedan de afunda dig dygdens ära.
Dölj derföre dina dygder under en blygfam 9
anfpråksfri, vänlig och öfverfeende välvilja etnot
alla männilkor. Var ftörre,ädlare,blygfamniare,
verkiammare, modigare än alla
männilkor, men lyns ej vara det. Sätt dig
genom din blygfamhet i klafs med dåren»
Gör det goda och öfverlämna händelfen äran
derfore. Dåren afundas ej tilfället til det godaj
men han afundas den fom vil mera 3 än
han kan."
"Men huru mången god gerning," fade
Guttingen vänligt^, ''måfte jag då icke underlå-
B 2 ta