"H - - Vaasa

Rudolf
50
den; utan blott dels glans. Jag tror, Herr
Grefve,at min far har rätt."
'Nå, om han har rätt och det har
han enligt hvad du fager om honom lå, vid
alt hvad heligt är! här idin dal är himlen,
eller pä intet ftälleihela verlden. Gud gifve
at aldrig krig eller oroligheter måtte förjaga
denna himmel ifrån Er! Jag önlkar,Marie,
at ödets flag måtte förfkona detta fällhetens
hemvift,denna lilla dal."
"Jag önfkar det äfven, Herr Grefve.
Dock om fa ej (kulle hända vår. lycka
är icke fäftad vid detta klippor. Den bor öfveralt
der man har et rent hjerta och kan
lefva obemärkt. Någonftäds, Herr Grefve,
ikulle väl en vrå finnas, fom kunde gömma
ois och vår lycka."
"Er lycka? Flicka! hvad anfer du då för
Er lycka, om det ej är denna förkjufande
dal, denna beqvämliga koja,defla rika hjordar,
Ert öfverflöd,Edra grannars agtningoch
kärlek? Hvilken är denna lycka, fom J få
lätt kurmen föra med Er öfveralt fom Er
ikuggaT
"Ja, Herr Grefve, det är väl fant: jag
fkulle ogerna lämna denna koja och denna
dal: jag har här lefvat få mången glad och
fkön dag;men denna koja och denna dal utgöra
dock icke fjelfva vår lycka: jagoch min
far kunde här idenna koja vara mycket, rätt
mycket olycklige. Ockfå kunde vi, ehuru
älikade af vara grannar, här lefvaibeftändigt
bekymmer."
"Och