"H - - Vaasa

158
Rudolf
At Förfynen faknade åfkviggar til de niägtiges
kroiTande? Bäfte, ädle Rudolf! Vishet
och ianning äro den fanna magt, det fvärd,
fom Gud gaf männifkornä til våldets fördrifvande
från jorden. Lär,undervifa; utbred uplysning,
vishet och dygd- förjaga fördomarhe
och vidfkepelfen,la Ikola alla orättfärdigheter
fmåningom uphora af (ig fjelfva. Kunde
du än omftjelpa alla jordens throner,funnes
än ihela vida verlden ingen Furfte ibni kunde
fäga:"jag vil,' % __ och vore folket ej vifare
och dygdigare än förut, få hade det ändå
ingen frihet. Frihet är dygd och fanning.
Gör ingentingiförtid,min lon 3 ty der är ännu
ingen frihet, hvareft det eller det Regeringsfättet
råder 3 der är frihet, hvareit et
dygdigt och vift folk lefver. Olyckligt det
folk,fom, utan at hafva bliivit bättre och
vifare, tiliäiligtvis,eller genom en plötfligupresning,
bliivit friare! Det är med friheten likafom
med våren: långfamt fördrifver den ur
jordens fköte den dödandekölden. Aldra förft
framfticka några växter, fom kunna tola kölden.
Småningom tiltager luftens värma
och när den förft nått fin höjd, utfpricka de
fpäda knopparne och blomllren naturens
fkönaite krans, fom den lidlta kölden fkulle
dödat, om de tidigare framkommit. På famma
fatt förhåller det tig med friheten: de
tider torde och måfte komma, då Regenterne
fkola anfe det för fin högfta triumf, at vara
lagames befkyddare och ädla,dygdiga Nationers
fäder: och vägen til denna tidpunkt
är