"H - - Vaasa
"H - - Vaasa
"H - - Vaasa
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
174<br />
R u i) olif<br />
ru många fanningar tnåfte icke förft antagas s<br />
innan Regenter och folk. infe, at kärlek, är<br />
det enda heliga band fom förenar dem! Likfom<br />
imellan fiender, äro nu fkrifteliga och<br />
edeliga förbindelfer de enda band imellan öf*<br />
verhet och underfåtafe. Tilintetgör dem ej,<br />
Rudolf, de äro nu nödvändiga: de äro et fteg<br />
til bättre vishet, til bättre lycka. Brytas de,<br />
befriar (ig folket ifrån dem5 få fjunker det tilbakainaturtilitåndets<br />
förfta råhet, der blott<br />
ftyrkan och det blinda rateriet var den lag,fom<br />
männifkan erkände. Förkaftomej det goda der-<br />
föreat det ej är det båfta.<br />
Duler at Appenz^ll<br />
loilat fina band, brutit fina länkar. Hvarföre<br />
icke förr? Hvarföre juft nu? Sanningen afryckte<br />
Abboten helighetens hrf,iömdet förtryckta<br />
folket, bedraget af Munkirne, annars<br />
vördade, äfven på den ftörfte Niding. Nu<br />
känner,nu begriper det, at Abboten (kali<br />
vara mera än Guds tjenare, än präft; det in*<br />
fer 5 at hans embetes helighet förpliktar honom<br />
til dygder,och ej gifver honom någon<br />
rätt at lefvaifråiTeri och öfverdådaf folkets<br />
ivett. Pä vår tilftyrkan lökte det genom förbund<br />
göra"lig fäkert. Jag trodde at Abboten<br />
ikulle infe, at folket iörtjenar fkonfamhet}<br />
nien han var ej vis nog dertil, och dref det efter<br />
hand til den punkt pä hvilken han lätt kunnat<br />
förlora det. Ännu lökte vi at förekomma<br />
krigets utbrott. Mine vänner voro verklamme<br />
iRiksitadcmaj de fliulle förmå Abboten<br />
at göra folket rättvifa. Men Appenzeiiynglingamgs<br />
vilda obändighet gjorde freden<br />
omöj»<br />
i