"H - - Vaasa

36 RUh O L B
Appenzells frihet,om det förtryck Abboten3
fogdar nu utöfvade, och de itarke ynglingarna
fkuro tänder, deras kinder lågade, deras
ögon gniftrade. "Friheten fkall återkomma',
ropade en; "nedrifven deras borgar, fom
vilja lägga band pä vår frihet," ropade en an*
nan. Här berättade en, huru nedrigt fogden
behandlat honom; der en annan, huru ötverdådigt
Abboten och de andelige lefde. Öfveralt
iDalarne fåg Rudolf hämndens och
frihetens laga. Så mycket han kunde, upblåfle
han den ännu mer.
Appenzellernas höftfeft var fnart inne.
Rudolf lofvade lina bekanta i Appenzellerdalen,at
med demibergstragten fira denna
feit. Dagen förut refte han frän Rheinegk,
öfver S:t Gallen, längs utmed den lilla floden
Steinach. Han följde den fteniga, djupa
vägen, fom gårupföreberget,genom en tjock
fkog åt Speicher. Ifölens nedgång kom han
dit,och hundrade glada rölter bödo honom
vara välkommen;hundrade händer vinkade
åt honom, at han fkuile gifva deras koja företräde
och hvila öfver nattenhos dem. Barn,
Ynglingar och Flickor hälfade redan den högtidliga
morgondagen och kungjorde med glädjeiprår.g
och itoj de nöjen,dom väntade. Rudolf
tilbragte natten hos den äldite mannen i
byn,och glädjen höll den fvage gubben vaken
til lent p:t aftonen. Rudolf flumrade blott
några timmar. Redan långt före fölens upgång,
väcktes han af klockornas ljud,och det
glada landtfolkets ftoj. Frammaniöre byn
un-