"H - - Vaasa

68
Rudolf
"Är fred icke et godt? är krig ickeet ondt?
ochRudolf väljer det onda,emedan det goda koitar
hans högmod enupoffring intörenitolt iiende.
Yngling, huru länge fkall då fpöket ätet
ryktbart namn förvilladig. Har duhopp om fe-
"Jag har åtminftone livad fom fordras
för at vinna den — mod och IVärd."
"Känner du Öfterrikes magt ? Kom hit Yngling
och hör!" Han framtog nu en förtekning
på Ölterrikes Bundsförvanter, och upläfte för
Rudolf flere adelsmäns namn, fom voro påOflerrikcs
lida:
"Håll, ropade Rudolf. Grelve Henrik
von Wcrdenberg? Är han ockiå min iiende?
Han ockla? Ku Wcrdenberg med Öiienike
emot en Werder.berg?"
"Du tvingade honom, redan fom gosfc,
at hata dig: Rudolf, lär dä en gåqg at
vara fördraglam! Sen bättring är fen lycka!"
'Täter, jag är nu bättre, rcildare, fogligare."
"Du, Rudolf? nej* min Son: du var altid
uprigtig: du fkall ej bedraga mig: elu har
bedragit dig fjclf: du ar mildare,du är fogligare,
det är fant: men blott emot dem,du
allkar. Fråga dig fjeU, Rudolf, (kulle du väl
nu vara mildare och fogligare emot Öfterrike
eller emot Henrik vonWerdeuberg, ån du
var, innan du bivntade Appenzeller-feften ?
Svara miguprigtigt."
Rudolf blef rädd, då han hördea t Munken
få noga vitste när hans kärlek til Marie
förft vaknat, och tilitod at han hade rätt.
"Min