"H - - Vaasa

140
K u d o t v
gra dagar kom Rudolf tilbaka. Hans tröftlöfa
blick frågade ej om Marie funnits. Af
Thiirings tårtulla öga fåg han det — och fjönk
af matthet til jorden. Alla deffa dagar hade
han (prungit omkring utan at hvila; alla anledningar,
äfven de minft farmolika, hade han
följt 3 alla bergsklyftor hade han genomkrupit:
förgäfves! hon fanns ej. Bägge voro otröftlige
öfver hennes förluft.
Följande dagen kom Pater Antondit,och
Rudolf kaftade figihans famn med dettautrop:
"Hon är borta!" Anton fmålog. Thuring
kom långfamt gående emot dem. "Dia
Marie är återfunnen, Thiiring," fade han;
"hon är på Sargans,iGref Werdenbergs våld»
Blif du här, Rudolf; Marie fkall räddas dig
förutan. Blif, fager jag; Henrik von Werdenberg
har om natten bortfört Marie härifrån;
och, Thiiring, äfven för dig ligga röfvare
i förfåt,för at öfverlämna dig åt Öilerlike
5 emedan man anfer dig föruprorsiliftaren
ibergstragten. Man vil utforika dina vägar
och din härkomft! din lyckliga obemärkthet 9
öfver hvilken du var få ftolt, är förlorad;dit
lugn 5 fom fyntes dig få oförgängligt, är
fiördt."
"Menhuru? På hvad fatt?" frågadeThuring.
Munken vände fig til Rudolf. "Du talade
med Maries röfvareiN'dau och hotade
honom. Äfven i Infpruck förnyadedu dina
hotelfer. Fredrik darrade, Werdenberg
blef nyfiken 3 och bägge följde dig på fpåren.
>