"H - - Vaasa

180
Rudolf
Morgonen derpå, då Rudolf, Marie och
Thiiring futto under lindarne och iågo den
lille Giittingen leka framför dem, fingo de
höra et vildt ftoj nedreidalen. Pelyfsnade:
bullret kom, närmare och __ de hörde ropas.
''Bort med förrädaren." "Det är ofs, man
menar y s>
lade Marie 3 lugnt. "Jag trodde det
vä!»'' Rudolf gick, Appenzcllarne til mötes.
"Hvad viljen J?" frågade han med köld och
en lugn höghet i fjälen - och mgen fvarade.
''Bort med honom, han kryper för de
ftore!" ropade några röfter at de efterfta ledernej
"bort med den förrädaren! — "Fön*
lädare?" ropade Rudolf och drog fit, fvärd^
Marie fattade Rudolfs hand. "Huru
frågade hon ynglingarne fmålecnde r "J viljen
at vi lkole lämna Appenzell? Vi are färdigadertil.
Rudolf! Furitarne iördrefvo dig och,
du log :nu fördriiver folket dig : bör du nu
vara mindre kallfinnig? Hor vår lycka här?"
Hon lade fin hand på hans fkuldra och han
ftack fit fvärdi fkidan. "Viga," fade Marie
mildt til ynglingarne. "Himlen gifve, at J hat
kunden finna vårt lugn och vår ofkuld," — >
De ilogo ned ögonen,l
Rudolf tog den lille Giittingen vid han~
den. Thiiring fniålog til fin dotter och fade
derpå til Appenzellarne: "Barn,vi lämne er:
hatade jag Er,fkulle jagråda Er,at fortfätta
kriget. Men jag alfkar Er, och befvär Er
deriöre at göra ired."
' 'Hören ej den förra-
!