"H - - Vaasa

I
v
von Werdenberg. 75
>"
len efter fin Guttingen, fom red tankfullbred*
vid Rudolf." "6e, (ade Rudolf, leende,
en af våra ungdomsdrömmar uplyllas nu — "
"i\len när den fkönafte, frcdslcllen i Juttas
armar?" {varade Guttingen.
På andra fidan af Rhenftrommen ftötte
de på fmärre hopar af Ölterrikiikt krigsfolk,
fom (kyndade förut til Netibergfl och Feldkirchs
undlattning — och nu (lydde öfver Hl
til Efchen. Neuberg och Feldkirch eröfrades
Och befattades. Hertig Fredric rullade fig ännu
oafbÄtet. Dagligen flotte nya troppar til
hans ftora här. Han lägrade fig förFeldkirch.
Den lilla befattningen för(varade fig med hjeltemod.
Fredric återtog dock ändteliu ■"■. T an«
fen. Den annalkande vintern återfkänkte bägge
härarna hvilan. Giittingen ikyndade til
Rheinegk. Jutta hade nu bli(v it mor, och räckte
honom frän fit bröft en (on, iom han
glädjetårar tryckte ti: fin famn.
Förkjufande vinter, vältignad med faderoch
moderkärlekens ljufva fällhet! Vi |
ryckte Guttingen åter från Jutras hjärta.
Rudolf och Guttingen ftridde med Fredric
om Montfort. Hertigen fvor bagge den
förlkräckligafte hämnd,ty de ru«deiftriden dödat
hans bagge förtroiigalle vänner. På högden
vid Montfort ftötte Rudolf och Gul : ngen
med en liten tropp på en del af fiendenshär.
Det var fvårt at draga fig tilbaka genom de
med bergsklyftor upfylda dalarne, och Jfter»
rikarne angrepo med mod. Rudolf och Glit*
tingen ftridde fom lejon. Utmattad af ftriden,
föll