"H - - Vaasa

v
von Werdenberg. "
fen gni (trade Rudolfs ögon och Giittingen
fåg än leende, än forgfen på Munken.
"Hvad fager Ni om goflarne, Pater?"
frågade Grefven.
''Jag kan ännu ingenting fdga, Herr
Grefve; få mycket fer jag, at de iakna edra
löners ftolthet."
'Rudolf är karlvulen, Giittingen är för
qvinlig."
Munken log och teg Inom några dagar
ägde han Rudolfs och Giittingens pinfkränkta
kärlek. De voro beftändigt på hans
kammare, äfven då de voro ledige. Vifla
timar lärde han dem läfa och lkrifva och något
hiftorie. Han vai altid alfvarfam få län-
Gref Johans fyra föner voro närvarande,
men knapt hade de gått, förrän en ljut vänlighet
utbredde (igihans anfigte. Nu begynte
han å nyo undervisningen, men hvilken
undervisning!
Ibörjan omtalte han för den eldige Rudolf
fälttog och ftora krigshjeltar, deras ära,den
beundran verlden fkänkte dem,och
Rudolfs fjäl lågade. Men oförmärkt blandade
han färgorna. Den fegrande hjelten
fyisloiatte ej enfam hans penfel: han gaf
äfven ljus åt en annan del af faflan fom han
hittils lämnat ifkugga krigets eländen.
Småningom förfvann hjelten bland hopar af
lik, bland klagande fkarar af tröftlöfaenkor
och faderlöfa barn, bland rykande grushögar
efter brända ftäder och byar, bland lörikräckande
bilder af fköflade fält och ihjälhungrade
13