"H - - Vaasa

Ifkuggan af de höga lindarne i flottsträgården
vid Rheinegk, fatt gamla Gret Henrik
von Werdenberg °) och fåg ned åt den frugtbara
Rhcndalen. Omkring löffalen lekte hans
trenne föner, Rudolf, Hugo, Eberhard, och
den lille Peter von Giittingen. Vid modrens
fida fatt dotern,den lilla jutta, och fag lina
bröder leka. 'Låtom ofs nu draga ut emot
Öfterrike," ropade den eldige Rudolf. "Tag
du fanan, Eberhard, jag ikall nog förfvara
den, lita på min lans; rätt fram, marfch!"
Och nu bar det af gången upföretil flottet.
"Men en gång (kall väl någon af ofs falla,"
fade den lilla Hugo;''det vil jag" fade
Giittingen med godhet: 'jag vil dö för er."
Rudolf kaftade en öm blick på honom. ''Nej
icke dö,Giittingen, icke dö."
''Och fkulle du då icke unna honom dö»
deniitriden för våra rättigheter, Rudolf?"
frågade gamla Grefven. "Draga ut med mig,
det Ikall han," fvarade Rudolph, "men icke
dö. Nej, Giittingen, häldre lämnar jag åt
Öfterrike Rheinegk och Werdenberg och alla
våra flott, än jag fer dig dö."
I.Del. A "Och
*) Werdenbergarnc härftammade från Hufet Montfort
eller Fortifels, och delle fig i trenne fanor:
den röda, hvita och ivarta. Henrik, fom här
namnes, var af den fvarta. Hans gods voroMonU
fort, Werdenberg, Rheinegk, Heiligenberg,
dentz, Sonnenberg, m. fl. Denna händelfe harer
til det fjortonde och femtonde århundradet.