Från konst till vetenskap

Det nya vetens kapsbegreppet
I det klassiska vetenskapssystemet hörde de humanistiska äm-
nena hemma bland de fria konsterna. Att befatta sig med histo-
riska eller språkliga eller andra kulturella företeelser ansågs inte
som vetenskaplig verksamhet i sträng mening. Med utgångspunkt
i det platonskt-aristoteliska vetenskapsidealet &am-
stod de humanistiska områdena nödvändigtvis som ovetenskapliga
eller möjligen förvetenskapliga aktiviteter. De
uppfjrllde nämligen inte det grundläggande kravet på veten-
skaper: alla vetenskaper bygger enligt Platon och Aristoteles,
och nied dem hela traditionen fram till brottet med det pla-
tonskt-aristoteliska vetenskapsidealet, på nödvändigt sanna
principer. Annu i den första upplagan av Encyclopc~dia Britannica
från år 1771 heter det: "Science, in philosophy, denotes any
doctrine, reduced from self-evident and certain principles, by
a regular demonstration."'" (Ungefarligen: "Vetenskap, i filo-
sofisk mening, står for alla lärosatser som härletts från sjalv-
fallna och säkra principer medelst ett uttryckligt bevis.")
Uttrycket "konst" betydde då något annat än i våra dagar.
Det grekiska ordet "techne" och dess motsvarighet på latin,
"ars" (i flertal: "artes") betecknar fardigheter av allsköns slag.
Dels står dessa ord for de praktiska fardigheter som tillhör
livets nödvändighet men som det inte agnade sig for den frie
mannen att nedlagga sin tid på ("de ofria konsterna"). Och
dels står orden "techne" och "ars" for de fardigheter som den
frie medborgaren förutsattes behärska ("de fria konsterna").
Det moderna konstbegreppet, där "konst" refererar till bild-
konst, skönlitteratur, musik, dans och liknande, uppstår nå-
gon gång omkring mitten av 1700-talet. Därmed blev det
också så småningom möjligt att dra en klarare skiljelinje an
tidigare mellan "konst" och "vetenskap". Det nya vetenskaps-
begreppet växer fram som en pendang till det nya konstbegrep-