Från konst till vetenskap

fattar äldre tiders litteratur beror också på vårt eget perspektiv.
"Litteraturhistorian måste - som all historia - alltid skrivas
om igen."" Den littefara kanonen är inte en statisk storhet.
Litteraturhistoriker har, som andra humanister, också aktualiserande
uppgifter.
På 1 Soo-talet brukade man säga att både humanvetenskaperna
och naturvetenskaperna har ett egenvärde -de behöver inte
någon legitimering i form av hänvisningar till eventuella praktiska
tilkampningar. Och det betraktades som universitetsforskningens
speciella karakteristikum att den avstod från att snegla
på möjlig praktisk n~tta.~' Men också den förment rena och
onyttiga forskningen på 1800-talet hade givetvis sina kulturella
och sociala funktioner. Trots alla högstämda deklarationer
om "forskning för forskningens egen skull" har de humanistiska
amnena alltid varit inflätade i praktiska sammanhang
av skiftande slag. Några smakprov på detta har presenterats
i det föregående. Att även de humanistiska amnena har
en tillampad sida betonas också av några uttryck som vunnit
burskap under de senaste decennierna. Man har nu börjat tala
om tillämpadfilosofi,särskilt tillampad etik, tillampad historia och
också helt allmänt om tillämpade humaniora ("applied humanities")
.'3
Den tillampade etiken har vuxit fram som ett eget specialiserat
forsknings- och undervisningsområde under de senaste
årtiondena.En utgångspunkt var den teknologiska utvecklingen
på det medicinska området på 60-talet. Med hjälp av en
respirator kunde man nu plötsligt forlanga människors liv i
veckor, månader och år, något som efterhand visade sig medföra
stora problem både för rakare, sjuksköterskor och anhöriga
i de fall dar patienten inte visade några som helst tecken
på medvetande på grund av omfattande hjärnskador. Frågan
om hur sådana patienter borde behandlas kunde inte lösas tillfredsstallande
med hänvisning till traditionella etiska regler,
vilket ganska snart förde till något så drastiskt som en ny upp-