Från konst till vetenskap

awikande beteende. En speciell samhällsvetenskaplig tradition
som slog rot i Norge på 60-talet är den så kallade aktionsforsk-
ningen.Aktionsforskare ser det som sin primära uppgift att bi-
dra till att föfandra verkligheten, t.ex. genom att hjälpa till med
att förbättra förhållandena på en arbetsplats eller i en glesbygd.
I aktionsforskningen spelar kvantitativa metoder en underord-
nad roll. Detsamma gäller en samhällsvetenskap som social-
antropologi, som också infördes till Norge i efterkrigstiden.
Den ledande norske socialantropologen, Fredrik Barth, an-
knöt till den förstående traditionen från Max Weber och de
engelska socialantropologerna och var (som socialantropolo-
ger brukar vara) awisande till kvantitativa metoder. Hos Barth
finner man i stallet ett annat typiskt samhällsvetenskapligt drag,
nämligen en stark betoning av modellernas roll i det veten-
skapliga arbetet.-"
Det samhällsvetenskapliga landskapet är med andra ord långt
ifrån enformigt. Och med upprorsgenerationen i slutet av 60-
talet och början av 70-talet blev samhällsvetenskaperna ändå
mindre enformiga, något som vi strax skall komma tillbaka
till (i nästa avsnitt).
Samhallsvetenskaperna utskildes som egna fakulteter vid
universiteten i Uppsala och Oslo på 1960-talet. I Bergen sked-
de det samma i början av 70-talet.Vid de två andra norska
universiteten, i Trondheim och i Troms0, har man valt andra
lösningar. I Troms0 hör t.ex. filosofiämnet hemma i institu-
tionen for samhällsämnen ("institutt for samfunnsfag").
Man kan då fråga sig om det finns några principiella skill-
nader mellan de amnen som hör hemma i de historisk-filo-
sofiska fakulteterna i våra dagar och de amnen som raknas som
samhällsvetenskapliga. Man kan inte vänta sig några skarpa
gränser, men tyngdpunkten ligger på olika saker i de två
ämnesgrupperna. I utredningen Humanistisk forskning i Norge
från mitten av 70-talet påpekas det att de humanistiska veten-
skaperna inte i samma grad som samhällsvetenskaperna ar