Från konst till vetenskap

Wittgensteins behandling av aspektseende (uppfattning av mångtydiga
figurer) i Philosophische Untersuchungen/PhilosophicalInvestigations, Oxford
1953 och senare upplagor. Se t.ex. N.R.Hanson, Patterns of Discovery,
Cambridge 1958 och senare upplagor, kap.1.
7 F. Braudel, Tlle Mediterranean and the Mediterranean World in theAge ofPhilip
II (övers. från det franska originalet), London 1972-73. Jfr P. Burke, a.a.,
s.4.
8 T.ex. P.Ari&s arbeten om barndom och död: Centuries of Childhood,
London 1962; The Hour qf Our Death, London 1981 (båda översatta frän
de franska originalen); M.Foucaults arbete om vansinnets historia: Madness
and Civilization, London 1967 (också översatt från franska); G.Viga-
rello, Concepts ?f Cleanliness, engelsk översättning, Cambridge 1988; J.-C.
Schmitt, red., specialnummer om "Gestures", History and Antlzropology, 1,
1984; R.Bauman, Let Your Words be Few, Cambridge 1984.
9 La Synth2se cn Histoire, s.xii; har citerat efter Iggers, a.a., s.52.
10 Iggers, a.a., och Floto, a.a., ger goda översikter över Annales-skolan.
11 J.B.S.Haldane, Everything has a History, London 1951; Burke, a.a., s.3
12 Se t.ex. översikterna i Writing Women's History. International Perspectives,
red.K.Offen, R.R.Pierson & J.Rendall, London 1991.
13 Har citerat efter den tyska Översättningen i M.Maren-Grisebach, Metlzoden
der Literatunuissenschaj, Bern/Munchen 1970, s.12
14 M.Johnson, En åttitalist. GustafafGejjerstani 1858- 1895, Göteborg 1934.
15 Här citerat från Maren-Grisebach, a.a., s.14.
16 Annu en gång ett citat från Maren-Grisebach, nu från s.21.
17 J. F. Jensen, Den ny kritik, Köpenhamn 1962, s.49.
18 Den ny kritik, s.63.
19 A.a., s.38.
20 A.a., s.44.
21 Här citerat från Den ny kritik, s.107. Jfr också s.62-63. För en klar över-
sikt över Eckhoffs syn pä 1itteraturvetenskap.se K.Imerslund, Den ertetisk-
filosofiske skole i norsk litteratuforskning - niål og nietode, Oslo 1978, s.67-78.
"Den estetiskt-filosofiska skolan" ar namnet på en grupp antipositivistis-
ka litteraturforskare i Norge i mellankrigstiden. Centralfiguren var Peter
Rokseth (1891-1945), professor i romansk filologi vid universitetet i Oslo
från 1929. Det som speciellt kännetecknar Rokseth är hans syn på dikt-
ningens vasen. Den litteratur som Rokseth tillskriver ett djupare värde s'atter
vår själ i förbindelse med idéernas värld, som är helt skild från den jordis-
ka världen. Människan har enligt Rokseth en fysisk och en själslig kom-
ponent, och den själsliga komponenten kan indelas i ett ytligt och ett dju-
pare skikt. I sin doktorsavhandling om Corneille (Denfranske tragedie, 1929)