Från konst till vetenskap

EPILOG
Vi kan nu börja sluta cirkeln genom att återvända till det citat
som vi började med: "Man skal vzre blind på mere end det
ene oye for ikke at se, at humaniora er trzngt i vare dage.
Humanistene er ikke nyttige for handelen, de beskjzftiger seg
med ligegyldigheder - og krzver oven i kobet at blive betalt
af staten. Hva skal samfundet med disse snyltere?"'
Har formuleras for det första ett påstående som så många
har framfört de sista åren att det blivit en kliché: "De huma-
nistiska ämnena befinner sig i en kris." Det råder däremot ing-
en enighet om vad denna kris egentligen bottnar i. Och for
det andra så ställs en fråga som gäller själva basen for all hu-
manvetenskaplig verksamhet: Varför skall man hälla på med
de humanistiska disciplinerna? Hur kan denna verksamhet le-
gitimeras?
Nar vi har kommit så långt som hit i vär framställning av
humanvetenskapernas grundvalsproblem, så är jag benägen att
saga att legitimeringsfrågan redan har besvarats. Genom att
beskriva vad humanistiska forskare har gort genom historien
och genom att antyda något om vad de fortfarande gör, har
vi ocksä antytt ett svar på frägan om vilken nytta och glädje
man kan ha av att syssla med humaniora, som forskare, som
student, som konsument av resultaten av de humanistiska fors-
karnas arbete.
Som avslutning skall vi i detta avsnitt betrakta nägra av de
synpunkter som har framförts i den aktuella debatten om