Från konst till vetenskap

terbildande verket i den positivistiska litteraturforskningen.
Taine började med en programförklaring:
Det är inte bara andan som ger upphov till andliga verk.
Hela människan deltar i deras tillltomst; hennes naturliga
anlag, hennes uppfostran och hennes liv, det förflutna såväl
som det nuvarande, hennes passioner og begåvning, hen-
nes dygder och laster, alla uttryck för hennes anda och verk-
somhet över huvud taget sätter sina spår i det som hon
skriver. För att förstå och bedöma Balzac måste man kanna
till hans karaktär och hans liv.I3
Har formuleras ett grundläggande antagande som har styrt hela
den positivistiska forskningstraditionen i litteraturvetenskapen:
Liv och dikt utgör en helhet. Enskilda litterära verk måste
därför förstås som delar av (a) författarens hela produktion,
(b) författarens liv.
Detta antagande är karnan i den historisk-biograjska metoden,
som utarbetades under den andra hälften av 1800-talet och som
har spelat en dominerande roll (inte minst i litteraturforskning-
en i Skandinavien) anda fram till efterkrigstiden.
Ett litterärt arbete (t.ex. en roman eller ett skådespel) skall
enligt det positivistiska programmet ses i sammanhang med
författarens övriga litter'ara produktion och i ljus av handhen-
nes liv.Men ett enskilt litter'art arbete (t.ex. Vildandenav Henrik
Ibsen) kan också jämföras med andra verk av samma slag (t.ex.
skådespel av andra författare som Ibsen kände till). Litter'ara
arbeten kan ses som led i större utvecklingsförlopp. Enligt det
positivistiska forskningsprogrammet ingår också detta i litte-
raturvetenskapens uppgifter. Man kan t.ex. agna sig åt att föl-
ja romankonstens eller sonettens utveckling från renässansen
till nittonhundratalet. Den jämförande (komparativa) metoden ar