Från konst till vetenskap

upp "naturvetenskapsmannen" mot "litteraterna" eller "humanisterna".
Och lika litet som Snow skilde Skirbekk mellan
skönlitteratur och humanistisk vetenskap. Han slog helt enkelt
ihop dessa områden, for att därefter avfarda dem som
föråldrade. "Poetokratins tid ar slut. Litteratvaldet ar över." I
stallet hoppades han på att kritiska filosofer och samhallsforskare
skulle göra det som behövdes. "Dessa grupper utgör en
kritisk "upphävning" både av teknokratin och och det oforbindliga
humanisteriet."jO Mot slutet av den lilla boken kommer
Skirbekk an en gång tillbaks till sin kontrast mellan naturvetenskap
och "humanisteri" och förklarar åter att kritisk
filosofi och samhällsvetenskap kommer att ta över mer och
mer. Han nämnde speciellt ekonomi och räknade med en
ökande politisering av filosofi och san~hallsvetenskap. "Man
kan också vänta sig att att det i fortsättningen blir så att filoso-
fiska sysslor i stigande grad också kommer att inbegripa poli-
tisk hand lin^."^' Det existerande samhället kunde nämligen inte
lösa sina problem på egen hand. Det som nu behövdes var en
genomtänkt politik, närmare bestämt ett slags "populistisk
socialism", hette det utan närmare angivande av vad detta nu
skulle
Den grundläggande kontrasten i Skirbekks bok är skillna-
den mellan "gammalmarxismen" och "nymarxismen". Uttrycket
"gan~maln~arxisn~" står for den traditonella formen av
marxism, den dogmatiska marxism som då fungerade som
statens ideologiska grundval i Sovjetunionen och dess satelliter.
Kritiken vande sig särskilt mot ett inslag i den typen av
marxism, nämligen tendensen at betrakta samhället son1 styrt
av sociala lagar som ar lika oforänderliga som naturlagarna.
Nymarxisterna förnekade inte att det finns inslag i samhället
som har lagkaraktar, men de såg på dem som "kvasi-natur",
d.v.s.som något som lätt uppfattas son1 ofofanderliga lagar men
son1 i själva verket kan upphävas genom politiskt arbete. Samhallsvetenskapernas
grundläggande uppgift ar då att bidra till