Från konst till vetenskap

I den kantianska tradition som Cassirer tillhörde präglades
ytterligare tv5 av de vetenskapsteoretiska begrepp som fortfarande
ofta används. Jag taiiker på distinktionen mellan idio-
. qrclfiska - och norrzotetiska vetenskaper. I ett tal som filosofen
Windelband höll som universitetsrektor år 1894 yttrade han
bland annat följande ord:
erfarenhetsvetenskaperna söker i kunskapen oili verkligheten
antingen det allmänna i naturlagens form eller det en-
skilda i dess historiskt bestämda gestalt. Några av dem be-
traktar den ofofanderliga formen, andra de verkliga han-
delsernas unika innehåll. De förstnämnda ar lagvetenskaper,
de sistnämnda är händelsevetenskaper. De första belar oss
om det son1 alltid ar, de senare om det som en gång varit.
Det vetenskapliga tänkesättet ar - om ett par nya fackut-
tryck tillåtes - nomotetiskt i det första fallet och idiografiskt
i det andra fallet. Om vi vill hålla oss till de traditionella
uttrycken, så kan vi har också tala oni naturvetenskapliga
och historiska discipliner . . ."'
Skillnaden mellan nomotetiska och idiografiska vetenskaper
bygger, son1 detta Windelband-citat visar, på den platonsk-
aristoteliska vetenskapstraditionens begreppspar scietitia och
historia med den skillnaden att också de historiska vetenska-
perna nu betraktas som vetenskaper på samma nivå som na-
turvetenskaperna. Distinktionen mellan nomotetiska och idi-
ografiska vetenskaper kan emellertid knappast användas för att
dra en skarp gränslinje mellan naturvetenskaper och human-
vetenskaper på det vis som Windelband synes ha avsett. Med
dåtidens kraftiga betoning av det historiska perspektivet i alla
humanvetenskapliga discipliner kunde man nog den gången
med fog havda att tyngdpunkten på det humanvetenskapliga
oinrådet låg just på framställningen av unika historiska hän-
delser och förlopp. Men i våra dagar ar detta passé. I human-