Från konst till vetenskap

upprepades kravet gång på gång, inte minst under de tre år då
det rådde tryckfrihet i Danmark-Norge, från 1770. Anstfang-
ningarna kröntes så småningom med framgång. År 18 1 1 grun-
dades Det Kongelige Fredriks universitet i Kristiania (som Oslo
hette då).
Därmed var ett avgörande villkor for kontinuerlig forskning
i landet äntligen uppfjllt. Man fick en fast institutionell ram
som möjliggjorde större forskningsprojekt som str'ackte sig
över längre tid.Yrkesforskaren kunde göra sin entré på sce-
nen också p5 den andra sidan av Kölen. Sjuttonhundratalet
hade varit de mer eller mindre lärda amatörernas tid. Utan de-
ras insatser och entusiasm skulle det knappast vuxit fram nå-
gon vetenskaplig miljö i Norge."'De mest betydande huma-
nisterna hade emellertid nödgats fara till universitetet i Köpenhamn
under hela 1700-talet. Det gällde Ludvig Holberg,
eljest mest kand som teaterforfattare, som blev professor vid
universitetet i Köpenhamn; det gällde Gerhard Schoning som
med tiden blev professor vid Sor0 akademi i Danmark och
geheimearkivarie vid riksarkivet i Köpenhamn; och det gäll-
de något senare Niels Treschow som blev professor i filosofi i
Köpenhamn.
Men till att böia med var det nya universitetet i Kristiania
en undervisningsanstalt och inte något mer. Dess uppgift var
att utbilda präster, ämbetsmän och läkare. Omkring hälften
av studenterna studerade teologi under universitetets första år,
men under 1800-talets lopp ökade antalet juridik- och me-
dicinstudenter efterhand. År 1850 hade universitetet kommit
upp till 100 teologistudenter, 200 juridikstudenter och sam-
manlagt 100 medicinare och filologer." De humanistiska äm-
nena utportionerades inom ramen for den i Norge fortfaran-
de obligatoriska förberedande universitetsexamen som numera
kallas for "examen philosophicum" och som den gången hette
"examen philologicum-philosophicum". De ämnen som då
ingick i det förberedande studiet erinrar ganska så mycket om