Från konst till vetenskap

6. 1900-talet - fiån strukturalism
till postmodernism
Nar 1800-talet gick mot sitt slut och det tjugonde århundra-
det skymtade vid horisonten, var humanvetenskaperna
väletablerade medlemmar av vetenskapernas värld. Solida
forskningstraditioner hade utvecklats på de estetiska område-
na (litteraturhistoria, konsthistoria, musikhistoria), på den
politiska historians område,på det språkhistoriska området och
så vidare. Karakteristiska drag i dessa humanvetenskaper var
den höga uppskattningen av det historiska perspektivet och
ett starkt intresse for noggrann granskning av foreliggande
fakta.Det ar detta som har sammanfattats under namnet "his-
toristisk positivism".
Både människan och samhället uppfattades nu som foran-
derliga storheter, och humanvetenskapernas uppdrag uppfat-
tades som uppgiften att beskriva och förklara sådana utveck-
lingsskeenden. Det fanns också en kraftig koppling till peda-
gogiska och politiska mål. Det var visserligen en allmänt ut-
bredd forestallning att vetenskaplig verksainhet har ett egenvar-
de, bortsett från dess eventuella nyttovärden i praktiska anvand-
ningssammanhang. Men till de högst prioriterade forsknings-
programmen hörde de som kunde användas for nationalpeda-
gogiska syften.Att utforska och förmedla det egna folkets his-
toria, det egna språkets historia, nationallitteraturens historia,
över huvud taget den nationella kulturens framväxt genom ti-
dernas lopp, framstod som väsentliga uppgifter i dåtidens na-
tionalstater. De basta humanisterna fick därför också centrala