Från konst till vetenskap

appellera till i förbindelse med naturens fenomen", enligt
Herders mening.
Detta uttalande vittnar om stor aktning for den nya natur-
vetenskapen med Newtons l'ritzciper som ledande paradigm.
"Jag uppställer inte hypoteser", skrev Newton. Han hade am-
bitionen att undvika alla referenser till dunkla och inte obser-
verbara krafter på sitt undersökningsområde. I Herders pro-
gram ingår en föreställning om en historievetenskap som är
lika "sträng" i vetenskapligt avseende som @siken. För att kun-
na uppnå detta mål behövdes det redskap på historiens onirå-
de som kunde bidra till att öka prövbarheten på detta falt på
liknande vis som fysiken hade lyckats med genom att använ-
da sig av kvantifiering och systematiskt bruk av experiment
och observationer. Detta redskap tillverkades i den närmast
följande perioden: kallkritiken och därmed förknippade meto-
diska krav som skiller den nya historievetenskapen från tidi-
gare historiska arbeten.
Alla historiska händelser och verk är laddade med mening.
Mänskliga handlingar är betydelsebärande till skillnad från
händelserna i naturen och måste darfor utsättas for tolkning.
På grund av det specifikt mänskliga områdets egenart kom-
mer hermeneutiska (tolkande) ansträngningar att spela en
speciell roll. På grundval av denna insikt (som inte formule-
rats klart förrän i vårt eget århundrade) kan vi tillåta oss att
tolka Herders historiska grundlag i foljande riktning:
Alla tnanniskoverk måste -forstås på sina egna pretnisser. Detsanzriga
galler personer, irzstitirtioner, sa~nhallen, stater, tidsåldrar
och så vidare.
Här föreligger det ett tydligt brott med hela traditionen från
den grekisk-romerska kulturen till renässansen och upplys-
ningstiden. "De ganila" (les anciens) hade talat för forntidens
överlägsenhet. De evigvarande mönstren på konstens och po-