Från konst till vetenskap

hunlanvetenskapliga revolutionen omkring år 1800 modifie-
ras detta inslag i den platonsk-aristoteliska traditionens veten-
skapssyn och världsbild. I den historistiska traditionen upp-
fattas människan som en föfanderlig storhet, som något som
utvecklar sig genom tiderna.
Men detta rubbade inte det grundläggande antagandet att
världen har en fast och oföränderlig struktur och att männi-
skan har sin givna plats i det universum som en gång skapades
av Gud. Människan betraktades som universums medelpunkt.
Och människan ansågs vara olik andra varelser i världen till
sitt väsen. Människan var till skillnad från djuren och andra
levande vasen utrustad med själ och fri vilja, med förnuft och
myndighet inte bara över sin existens utan också pålagd ett
särskilt ansvar för förvaltandet av naturens rikedomar i största
allmänhet.
Detta perspektiv på människan och hennes plats i världen
har reviderats med eftertryck under de senaste 150 åren. Upp-
fattningen att människan är världens centrum hade fatt en
första stöt då Kopernikus på 1500-talet föreslog att jorden in-
te är universums mittpunkt utan bara en planet bland flera
andra som rör sig i banor runt solen, som Kopernikus före-
ställde sig som centrum i universum.Vid 1800-talets mitt ut-
manades den traditionella människouppfattningen grundligt
av en annan naturvetenskap, nämligen biologin. Charles Dar-
win publicerade sitt arbete om arternas uppkon~st, On the
Origin of Species, i november 1859. Hela upplagan strök nied
på en dag. I detta verk föreslogs det att de existerande djur-
och vaxtarterna ar resultatet av en lång historisk utveckling.
Arterna kommer och går. Det är bara de bäst utrustade som
kan vinna i "kampen för tillvaron", som Darwin formulera-
de det. (Den fullständiga titeln på Darwins huvudarbete ar:
Arternas uppkomstgenom det naturliga urvalet och de rnestgpnnade
rasernas överlevnad i kampen för tillvaron.)
Detta förutsatte att världen har en mycket längre historia