Från konst till vetenskap

hade blivit ledd att anta existensen av", skrev Descartes i Diskurs
om den riktiga metoden att använda sitt förnuj och att söka
sanningen i vetenskaperna, Första diskursen.
I och med detta förkastade Descartes också föreställningen
om antiken som det oövertfaffade och oövertfaffbara mönstret,
som hade styrt humanisternas arbete med de fria konsterna.
Han tog ställning for "de moderna" och mot "de gamla" och
har darmed också en plats i historien som en av dem som
bidrog till att röja vägen fram till det moderna genombrottet
på det humanvetenskapliga området. Uppgörelsen med föreställningen
om antiken som en "guldålder" som inte kunde
överträffas men kanske återfödas sträckte sig över en lång tid.
Ett stycke av denna långvariga uppgörelse har gått till historien
under namnet "striden mellan de gamla - och de moderna"
(la querelle des anciens et des modernes), men samma beteckning
skulle mycket väl kunna användas på hela den långa period
av nödvändiga förarbeten, som så sn~åningon~ utmynnade
i de moderna humanistiska vetenskapernas uppkomst mot
slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.
Den franska "striden mellan de gamla och de moderna"
började en januaridag år 1687, då den franska akademin hade
samlats for att celebrera konungens tillfrisknande efter en sjukdom.
En av medlemmarna i akademin, Charles Perrault, laste
upp en nyskriven dikt med titeln "Ludvig den Stores århundrade".
I dikten kritiseras både Homeros och andra antika
auktoriteter. Och samtidens filosofer, konstnärer och forfattare
prisas så kraftigt att Ludvig den Stores sekel framstår
inte blott som likvärdigt med Augustus århundrade utan till
och med som detta överlagset. uppläsningen möttes med
harm från Boileau, den konservative konstkritikern, och forde
till en lång debatt, som slutade med att Boileau skickade
ett forsoningsbrev till Perrault år 1700, utan att darfor i grund
och botten ha for'andrat mening.
Det revolutionerande nya, som framkommer i diskussionen