Från konst till vetenskap

Egentligen ar val det basta sättet att besvara frågan "Vad ar
humaniora?" genoni att själv arbeta på det humanistiska om-
rådet.% kan kalla detta för "inövning". Den som studerar ett
eller annat humanistiskt ämne och som fortsätter med egen
forskning på något specialoniråde, förvärvar efterhand en
ansenlig mängd erfarenheter angående humanioras natur. Hon
eller han skaffar sig förtrogenhet med området i fråga. Men
förtrogenhet ar inte nog. Det ar ett väsentligt moment i all
vetenskaplig kompetens att man reflekterar över vad den egna
verksamheten innebar.Al1 vetenskaplig forskning har ett kri-
tiskt inslag som kr'aver ett visst mått av distans till den egna
verksamheten. En reflekterad hållning till det man gör ar allt-
så en väsentlig del av all vetenskaplig kompetens. Också för-
trogenheten kan och bör underkastas beskrivning, analys, re-
flektion och kritik. Och därmed ar vi tillbaka till de fem för-
sta punkterna på listan.
Ett definition$öuslag
I uppslagsböcker och lexikon kan Inan finna korta karakte-
ristiker av "humaniora". I Filosojsk i4ppslagsbok av Konrad
Marc-Wogau står det följande om humaniora:
Humaniora (lat.): sammanfattande benämning på de huma-
nistiska läroämnena. För renässansens humanister beteck-
nade h. de klassiska språken. Nu anses h. omfatta filologi-
ska, historiska, samhallsvetenskapliga och filosofiska veten-
skaper; de står som motsats till de niatenlatisk-naturvetenskapliga
ämnena.'
Har far vi en antydning om hunianiora-begreppets omfang,
och vi underr'attas on1 att begreppets onifang har förandrats
sedan renässansen, det vill saga under de sista femhundra åren.