Från konst till vetenskap

De tre medeltidskulturerna
Det romerska imperiet delades år 395 i ett östromerskt och
ett västromerskt rike. Det västromerska riket blev inte lång-
livat. Det föll 476. Det östromerska riket varade desto läng-
re, men det krympte efterhand, och slutpunkten för denna
statsbildning var Konstantinopels fall år 1453, efter en serie
belägringar och attacker under de föregäende århundradena.
I den latinspräkiga delen av Europa låg förhållandena inte väl
tillfatta för vetenskapligt arbete efter Roms fall. Försöken att
etablera en kristen akademi i Rom efter mönster av Alexan-
dria-akademin hade misslyckats, och det fanns heller inte något
annat större centrum för forskning och utbildning i det
latinspråkiga Europa under medeltidens första halft. Kanne-
domen om den grekiska litteraturen försvann snabbt, och det
som var tillgangligt av Översättningar till latin eller av latinsk
originallitteratur var mycket begränsat till sitt omfang. Un-
der medeltidens första halft, från 500-talet till 1000-talet, för-
valtades och vidarefördes delar av det antika arvet vid de krist-
na klostren, som bland annat såg det som sin uppgift att till-
fattalagga den vetenskapliga litteraturen för kristet bruk. Detta
gällde också de fria konsterna. "Om kunskapen om dessa ar-
tes ibland används på Den heliga skrift, far den inte tränga sig
på med arrogans utan själv förbliva i en tjänande position",
heter det hos en författare pä 1000-talet (Petrus Damiani) -
"som en tjänstepiga inför sin husfru. Om filosofin går före
Skriften, misstar den sig, och genom att dra konsekvenser av
ytliga ord mister den den inre sanningens ljus."'3
Inte desto mindre utfördes det en ansenlig mängd veten-
skapligt arbete i denna del av Europa under de sekler som re-
nässanshumanisterna senare skulle komma att betrakta som en
olycklig parentes i historien. "De mörka århundradena" blev
de kallade av dem som själva ansåg sig stå för det nya ljuset.
Men det stämmer inte att det skulle ha uppstått ett fullständigt