här - Fria Ligan

102
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Adelia vädjade till Kleo. Men hans hat mot Osvald tog överhanden.
Järnringenagentens roade smil förvandlades till ett skri av smärta
när Kleo lät honom flamma upp i en eldkvast. Medusasoldaterna
öppnade genast eld. Kleos kraftfält brändes ut och han föll till marken
med en svår skottskada i benet. Trots faran för Adelia slungade
Dexter ännu en handgranat. Hon klarade sig undan, men två Medusasoldater
föll. Med ett telepatiskt vrål skrek Adelia åt alla att sluta
skjuta och drog ned en illusorisk regnridå mellan kombattanterna,
och till slut bedarrade striden. Till Kleos förtret hade Osvald överlevt,
illa brännskadad.
Adelia sade att det fanns en dos till av Hadesviruset i enklaven, i
ett psi-forskningslabb på en plats som kallades Rymdkontrollen.
Under stor ömsesidig misstro slog sällskapet följe med Adelia och
Järnringen. De aktiverade ett monorailtåg och åkte genom de mörka
tunnlarna till en hiss som förde dem upp till bergets topp.
Omtumlade av upptäckten av Aros position fortsatte Enar, Kleo och Dexter
sin utforskning av Rymdkontrollen. Tiden var knapp, det gällde att hitta
Hadesviruset innan BPM:s hejdukar gjorde det.
De steg in i en mäktig sal. Fylld av svarta stolar, bord och breda soffor.
En bar. Biljardbord. Tveklöst hade det varit en fin restaurang eller nöjeslokal,
belägen under Rymdkontrollens glaskupol med enastående utsikt över
bergsmassiven utanför. Men något hade hänt. Någon hade levt här.
Många. I ett hörn låg en stor hög fornsopor, mest trasiga glas, bestick och
förpackningar i plasticks. Vid den motsatta väggen låg ett tjugotal madrasser
av skumplasticks utspridda, immuna mot tidens tand. Under vita skynken
i ett hörn låg fyra lik, döda sedan århundraden.
På ett bord hade någon lutat ett papper mot en tom blomvas. Som om det
placerats där för någon att läsa. Dexter tog försiktigt upp det gulnade brevet.
Handskrivet. Han läste.