här - Fria Ligan
här - Fria Ligan
här - Fria Ligan
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
25<br />
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN<br />
minsta tvekan eller rädsla ens när deras metalliska ben och armar slets loss<br />
av motordårarnas vilda hugg.<br />
"Framåt!" ropade grevinnan och stormade mot fienden med sin sabel<br />
höjd till anfall. Enar lystrade till den mäktiga björnhonans order. Han lyfte<br />
sitt svärd, blottade sina grova huggtänder, och utstötte ett avgrundsvrål<br />
som satte skräck till och med i marodörhjärtan. Sedan följde han grevinnan<br />
in i den blodskvättande kampen.<br />
I nästa stund öppnades luckan till förarhytten på marodörernas storkärra.<br />
Ut klev en grotesk uppenbarelse. Mutantens kroppshydda var lika stor<br />
som Enars, men huvudet inte större än ett spädbarns. Hela kroppen var<br />
täckt av krom, skrot och svart gummi, rövat från gamla fordonsvrak. I sitt<br />
grepp svingade han en slamrande, dödlig motorsåg från den gamla tiden.<br />
Det var Aston, Storföraren.<br />
Enar blottade hörntänderna i ett brett leende. Den <strong>här</strong> gången skulle<br />
ingen kliva emellan. Den <strong>här</strong> gången skulle tvekampen vara till döds.<br />
Efter sitt förra möte med Aston, i Vråålets buk, hade Enar och hans<br />
vänner flytt från marodörernas läger. Trots att robotskallen som de<br />
letade efter hade sålts till rubbitar från Storspirus i väster satte de<br />
högsta fart mot Biörnehuus i norr. Cylinderkvinnan Nafta, Astons<br />
klanrival, hade avslöjat att marodörerna tänkte anfalla det pyriska<br />
godset med hjälp av forngevär från Ulvriket.<br />
Efter två dygns skumpig färd på sin trehjuliga flakkärra hade sällskapet<br />
nått Biörnehuus och fått audiens hos den imposanta grevinnan<br />
Aurora. Hon berättade om ätten Biörnstiernas historia, om den<br />
ärorika kampen mot Hydran vid Skarprättarnas sida för två sekel<br />
sedan. I hennes sällskap fanns Traffaut, en grånande björnherre och<br />
sändebud från kejsar Thorulf i Hindenburg. Båda var mycket oroade<br />
av nyheten om den stundande attacken.<br />
Till gruppens stora förvåning och glädje avslöjade grevinnan att<br />
hon hade det eftertraktade automathuvudet i sin ägo! Godsets inspektor<br />
Larsfrid Lake hade köpt det av rubbitarna i Muntermåla,<br />
som reservdel till Biörnehuus många skörderobotar.<br />
Efter en storslagen festmåltid och en god natts sömn började förberedelserna<br />
för bataljen. Med hjälp av godsets automater reste säll-