här - Fria Ligan

148
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
betalade en spottstyver i ersättning. Han visste inget om Matheus
eller Nils, men tipsade om den berömde zonfararen Zander von
Hartman som tältade på en egen liten kobbe utanför byn.
Gruppen gick dit, och fann den gamle utterherren Zander både
hotfull och illa tilltygad. Men han kände snart igen Biörnstiernas
Bästingar från Polisgazettens spalter, och bjöd in dem på supé i sitt
tält. Zander sade att Drake och hans folk hade varit där och slagit
honom. De antydde också att hans kära brorsdotter Adelia von
Hartman var i klorna på BPM, vilket gjort honom mycket orolig.
Flårian suckade av njutning. Han kunde knappt minnas när han ätit så här
gott senast. Kanske på Belugi Lustgård i Hindenburg förra vintern, innan
all denna galenskap började? Det kändes som ett annat liv.
Hela tältet var fyllt av aromatiskt os från Zander von Hartmans stekpanna,
som vilade på ett litet forntida gaskök. Flårian var proppmätt men
sträckte sig lystet efter ännu en bit zonkorv i pannan.
De hade pratat i timmar, utbytt skrönor om sina äventyr. För att vara
mutant var Zander en riktig hedersknyffel, tyckte Flårian. Med inlevelse
hade uttern berättat hur han funnit Aros under Kråkslottet i Hindenburg
som ung, hur han många år senare återvänt med Adelia, hur fasan de upplevt
där i djupet fick dem besluta sig för att inte avslöja för någon var den
legendariska biobunkern låg gömd. Duon hade aldrig vågat sig ner till
bunkerns undre nivåer, och Zander lyssnade intensivt till Flårians målande
berättelse om Nidingen.
Nu var alla tysta. De flämtandades av mättnad. Zander hällde upp konjack
i små plåtburkar med forntida tryck på.
”Bäste herr Zander”, sa Flårian.
”Det är en sak jag har undrat över hela kvällen. Får man fråga vad den
här delikata korven egentligen innehåller?”
”Åh, det är inga konstigheter.”
”Ister, gumsebröd, svartvin. Lite kryddor och örter. Rejält med sladdrigt
ekoxekött förstås. Och alltsammans stoppat i tjocktarmar från sumpvarg.
Jag har själv utvecklat receptet under mina resor.”
Korvbiten växte till tiodubbel storlek i Flårians mun. Han önskade att
han aldrig hade frågat.