här - Fria Ligan

66
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Gruppen smög fram till skjulet från baksidan och fick kontakt med
invånarna: den eftersökte vargen Jörgh Stroganoff och hans enorme
bror Orcart. Hela sällskapet flydde i kulregnet och dundrade iväg
på Grovspinner i ett moln av snö.
Stroganoff berättade att han snubblat på robotarna och Manfred
ute i Milaskogen av en slump. En av automaterna sprang till skogs,
men den andra – Kvark – sålde han på fornfyndsauktionen i Nordholmia.
Manfred tog han som gisslan och sålde som slav till den
ökände rövarkungen Baronen. Överfallet skedde söder om Skamfors
i Milaskogen, men exakt var kunde Stroganoff inte minnas.
Kanske mindes Manfred bättre? Stroganoff sade att Baronens rallare
höll på att spränga en tunnel vid den forntida Jernbanan någon
dagsmarsch norrut. Enar, själv en av Baronens män många år tidigare,
insåg att det var dags att konfrontera sitt mörka förflutna.
På vägen mot tunnelplatsen fann sällskapet en pyrisk armépostering.
Enar utnyttjade sin nyvunna korpralsgrad, och löjtnant Woltäär
avslöjade att han hade uppdrag att övervaka rallarnas läger. Det
famösa Jernbanekompaniet, som ledde projektet att bygga ut den
gamla rälsvägen, var vida omtalat i Pyrisamfundet och mycket populärt
bland investerare. Men armén ville hålla ett öga på bygget,
och nyheten att Baronen var inblandad gjorde Woltäär bekymrad.
En explosiv flykt
Enar fick ge sitt hedersord som officer att inte avslöja armélägrets
existens, och sedan fortsatte sällskapet sin färd. Snart nådde de tunnelplatsen.
De såg hur ett tjugotal grovhuggna rallare kom ut ur
berget – några till fots, andra på en dressin som släpade vagnar fulla
med sprängsten. Rallarna leddes av en fyraarmad haltande mutant
med långt svart skägg. Enar kände honom väl. Hans namn var
Morbidus Zlack, Baronens grymmaste hantlangare. Och det var
Enar som gjort honom halt.
Enar berättade hur han för många år sedan hade försökt lämna
rallarna, men hunnits upp av Morbidus och slagits mot honom på
en bro över älven Ödesvattnet. Striden slutade med att Enar föll från
bron, och att rallarna slutade jaga honom berodde bara på att de