här - Fria Ligan

26
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
skapet hinder av trästockar och grävde vallgravar utanför murarna
för att stoppa marodörernas fornkärror. Dexter konstruerade en
dödlig dynamitfälla.
Redan nästa gryning kom anfallet. Det gigantiska Vråålet tornade
upp sig vid horisonten i öster, med en hord av brölande vrålåk i följe.
Var Biörnehuus sista stund kommen? Då, som genom ett mirakel,
bytte det obegripliga maskinmonstret plötsligt kurs. Vråålet försvann
över barrberfälten och drog med sig de flesta av motormarodörerna.
Men en samling fornkärror, tveklöst stor nog för att
hota godset, fortsatte oförtrutet sin attack.
Slaget var över. De döda var räknade. De sårade omplåstrade. Krigsbytet
bärgat. Svart rök steg ännu från det fula gapet i muren och flera stolta automater
hade offrat sina konstgjorda liv. Men striden var vunnen. Aston
var död, spillrorna av hans klan på flykt ut i Hultamarkens stenöknar. Den
kloka Nafta var deras ledare nu. Biörnehuus var räddat.
Flårian, Kleo, Dexter och Enar hade belönats med varsin tvättäkta pyrisk
bragdmedalj, prydda med ätten Skarprättares berömda motto: ”Vilja, Rätt
och Mannamod!” Som det inte vore nog fick de behålla marodörernas
eldsprutande vrålåk Grovspinner och några ulvrikiska forngevär.
Hjältarna stod nu i stram givakt inne i godsets stora matsal, för att ta
emot den slutliga belöningen: roboten Kvarks avkapade huvud. Ljuset från
forntida ljuskulor i taket föll över svärden och musköterna som prydde
väggarna, klenoder från gamla bataljer. Nu fanns det ett nytt ärorikt slag
att minnas, att skriva in i släktkrönikorna, att dikta om för framtidens Biörnstiernor.
Med ett moderligt björnleende lämnade grevinnan över den nötta plåtskallen
till Kleo. I samma stund som hans händer nuddade metallen fylldes
hans sinne av psioniska visioner. Godsets varma interiör var bortblåst. I
stället såg Kleo en dunkel fornstad, höga mörka hus under en mattsvart
himmel. Scenen skiftade och plötsligt befann han sig i en djup skog. Han
hade sällskap. Han vandrade under trädens kronor. Han var förföljd. Så
förbyttes visionen igen. Han var nu mitt i en upphetsad folkmassa. De
skrek siffror. En varg stod intill honom. Ny scen. Han var i en vagn, en di-