här - Fria Ligan

Röd snö
64
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Efter allt tumult var gruppen glad över att lämna Nordholmia ett
tag, och de dundrade ut ur staden på trotjänaren Grovspinner. Det
närmaste målet var Knapperkulla, en skogshuggarby vid Ödmårdens
rand några timmars färd norrut. På krogen Strongman fick
gruppen höra att Stroganoff inte hade setts till länge, men att en
våldsam bulldog med två katter i släptåg hade kommit till byn två
dygn tidigare och frågat efter honom och Motor-Morris. Dennes hus
låg intill Strongman, och i källaren fann sällskapet den gamle mekanikern
torterad och död. Lejonorden hade hunnit dit först.
Ute på gatan hände något skrämmande: En märklig man, klädd i
overall av forntyg, rusade fram till sällskapet med en förskärare i
handen. Han skrek på fornspråket, och Flårian kunde urskilja orden
”härskaren i djupet” – precis det trashanken i Pirit hade sagt. Ögonblicket
därefter skar sig mannen i halsen inför de chockade hjältarna,
som bara kunde se honom blöda ihjäl. På sig hade han ett forntida
id-kort märkt ”Biobunker IX” och ett fribrev, undertecknat av
självaste kejsar Thorulf Skarprättare! Hur hade denne mystiske
självmördare kommit över ett sådant dokument?
Förbryllad fortsatte gruppen nästa morgon till Hedemora Hell. De
fick lämna Grovspinner och bege sig ut i det fornsjuka träsket till
fots. Sextio år tidigare, under revolten mot Pyrisamfundets försök
att lägga Nordholmia under sig, hade en dödlig fornpest släppts ut
här och förvandlat marken till en svavelosande sumpmark som
ännu växte för varje år som gick. Vandringen gick långsamt, och
sällskapet gick vilse i dimmorna. Flårians tjänare gick ned sig i ett
kärr och var nära att frysa ihjäl. På natten gick ylande sumpvargar
till angrepp, och nästa morgon tvingades sällskapet ta en lång omväg
runt några irrande soldatrobotar från forntidens djup.
När de till slut, blöta och frusna, nådde Stroganoffs gömställe insåg
de att Lejonorden hade hunnit först igen. De fann tecken på
strid och en död medlem av Nimrodbrigaden. Han var torterad på
samma grymma sätt som Täppas och Motor-Morris, och på armen
hade någon ristat in ”Cassius” – namnet på Lejonordens ledare.