här - Fria Ligan

123
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Kleo och Dexter gömde sig och väntade på att hyrmördaren skulle
komma dit. Flera timmar senare vred någon på dörrhandtaget.
Tvekade. Märkte att något inte stämde. Kleo och Dexter avlossade
sina dödsbringande hemmabyggen som Dexter byggt av slaktade
energivapen från Elysium IV. Dörren sprängdes till småflis. Den
onaturligt snabbe Krystos duckade undan Dexters skott men träffades
i bröstet av Kleos plasmavapen. Den legendariske hyrmördaren
Krystos Mollberg var död. Hans hämndbegär blev hans fall.
Kleo och Dexter hann bara något kvarter från Pensionat Bison innan
de omringades av en stor skara hotfulla mutanter. Lejonorden
hade inte missat att Dexter var tillbaka i Hindenburg. De drog en
säck över hans huvud och släpade honom med sig, ner i en källarlokal
på okänd adress i Hundängen.
Säcken över Dexters huvud rycktes bort. Ljuset stack i ögonen, trots att salen
han fann sig i bara var upplyst av brinnande facklor. I en halvcirkel
bakom honom stod åtta bastanta mutanter, djur och människor, alla med
röda pannband. Skenet från facklorna dansade över forntida tavlor på väggarna,
alla visade bevingade människor i fridfulla poser. Uppenbarligen
mutanter av något slag. Dexter insåg att han befann sig i Lejonordens allra
heligaste lejonkula.
En magnetisk stämma steg från skuggorna bortom facklornas räckvidd.
”Du har förrått Lejonorden och dödat mina närmaste medkämpar. Att
koka dig i olja och spetsa ditt huvud på en påle vore ett lindrigt straff.”
Dexter anade vad som skulle komma men flämtade ändå till när den över
två meter långa lokatten majestätiskt trädde fram i ljusskenet. Isblå kattögon
naglade fast Dexter vid golvet.
Han hade mött Cassius. Lejonordens mytomspunne ledare.
”Men mina agenter har berättat vad som doldes i Elysiums djup. Jag vet
sanningen om Eden II. Och jag vet vilka onda krafter som är på marsch
mot oss mutanter här i Pyri. Ett krig är på väg, och i det kriget finns bara
två sidor. Vi mutanter måste hålla ihop mot människokräken, inte sant?”
Cassius inväntade inget svar, han svepte pälsmanteln över en tronliknande
karmstol och sjönk ner.