här - Fria Ligan

73
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Episod XV: Grisepiggen och Silversoldaten (NKT-SS)
En okuvlig kraft lockar sällskapet till skogens djup, där en våldsam batalj tar
vid och några viktiga siffror yppas.
När Dexter höjde facklan såg han plåtmannen. Hjälplös hängde automaten
på en stor metallpelare, vibrerande av magnetisk fornkraft som fick det att
krypa i skinnet på Dexter. QVNT-17 satt fastnaglad med armarna sträckta
åt sidorna, oförmögen att röra minsta komponent. Monotont upprepade
hans talorgan gång på gång samma ramsa på fornspråket, så svagt att Dexter
knappt uppfattade orden.
”Uppdrag misslyckat. Elysium 4 har ej nåtts. Enhet permanent oförmögen
att ändra position. Terminering begärs. Uppdrag misslyckat…”
Dexter hörde slagen och ropen från den våldsamma striden som pågick i
rummet intill. Hur länge kunde Enar, beväpnad med ett ynka träspjut, stå
emot det monstruösa storskövlarsvin de mött här i djupet?
Efter uppgörelsen med Lejonorden slickade sällskapet sina sår innan
de fortsatte in i Milaskogen. Enar bar Flårians dödligt sårade
tjänare över axeln. Kleo, svävande i utomkroppslig astralform, såg
hur Dogglas Parker flydde norrut men gruppen valde att låta honom
löpa. Fler falanger kunde vara ute efter automaten Kvant.
Flårian och Kleo var misstänksamma mot Dexter, eller rättare sagt
mot Dexters förrädiska andra hjärna som visade sig heta Finn. Dexter
bedyrade att Finn nu var under kontroll och inte skulle göra
uppror igen, men vännerna var inte övertygade. Den kluvna personligheten
visade sig hursomhelst ha vissa fördelar: När Dexter
sov kunde Finn vara vaken och tvärtom, och duon kunde därmed
vakta gruppens läger hela natten lång.
Efter några timmars vandring över söndervittrade järnbalkar,
gamla vägskyltar och andra fornlämningar som stack upp ur Milaskogens
mossa nådde sällskapet en glänta som Manfred Lund kän-