här - Fria Ligan

107
DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
Flårian spände ögonen i Adelia.
”Hör nu på fröken, om du inte genast släpper Enar och låter oss gå så
krossar vi provröret här och nu.”
Hennes blick var trotsig.
”Gör det. Döda oss. Men Kleo dör också. Kan du leva med det på ditt
samvete?”
Då knastrade det till i en av Rymdkontrollens uråldriga högtalare. Det
var Athena, den märkliga centraldatorn med många skruvar lösa.
”Herr Skarprättare? Flårian? Förlåt att jag stör.”
Alla lystrade till, tittade uppåt hörnet i taket som ljudet kom från.
”Förlåt att jag har tjatat så på dig att reparera kärnreaktorn. Du behöver
inte tänka på det mer nu. Jag har hittat några andra som har tagit sig an
den uppgiften. Mycket vänligt. De är på väg till kraftverket nu. Snart vaknar
mina robotar. Snart är alla inkräktare borta, tro mig. Då blir det lugn
och ro här i Elysium igen.”
BPM, tänkte sällskapet i en unison tanke. Mutanthatarna hade antagit
Athenas uppdrag. De måste vara galna. Men för Kleo var den dåliga nyheten
en räddning i sista stund. En frist för uppgörelsen med Järnringen och
Adelia.
”Vi måste samarbeta ett tag till. Vi har ingen tid att förlora. Hinner vi
inte fram till kraftverket och stoppar BPM har vi snart 625 skjutgalna terrorrobotar
efter oss.”